Ljuramannen

Att rösta, eller icke rösta, det är frågan. Och temat för onsdagens bloggsyndikat.

　

Att vara en del av demokratin vore kul om man var. Demokrati ska visst betyda folkvälde. Att folket på nåt sätt bestämmer över sitt öde. Och det går ju inte. Hur skulle det gå om folk gjorde som dom ville? Därför har man begränsat detta välde till några fåtal som styr och ställer för oss andra och då pratar vi istället om Parlamentarisk Demokrati. Och skillnaden mellan Parlamentarisk Demokrati och Verklig Demokrati verkar vara milsvid.

　

Eller kanske är det så att flertalet bestämmer men några lämnas utanför. Ett tag trodde jag att jag var ensam, men nu har jag fått siffror på en halv miljon överskuldsatta, runt tvåhundra tusen barn som inte träffar sina pappor, ett helt gäng arbetslösa, ett minst lika stort gäng sjuka som på papper tvingas att bli friska, lägg sedan till killen som jag igår köpte Situation Stockholm av plus hans kompisar. Då får man fram en jävligt stor summa röstberättigade medborgare som inte har nån röst. Och så några invandrade individer både med och utan papper som saknar både röst och rätt.

　

Själv har jag alltid röstat i allmänna val, EU-pajaseriet undantaget. Nu vet jag inte längre. Man vill väl rösta för att kunna påverka. Men hur ska man påverka när det inte ens talas om ens existens?

　

Av nämnda grupper talas det om sjukskrivna, arbetslösa, hemlösa och invandrare då och då i media. Och reaktionen brukar bli att det är ju fruktansvärt! För att sedan låta de sjukskrivna, arbetslösa och hemlösa förbli lika sjukskrivna, arbetslösa och hemlösa som förr. Invandrarna kan alltid åka hem och bli skjutna eller dö en naturligare död.

　

När det talas om diskriminering handlar det nästan enbart om kvinnor och homosexuella. De sistnämnda brukar jag själv göra mig lustig över på min blogg då och då. Inte alls för att de är homosexuella i sig, jag har inget emot att två pojkar drar varandra i kutterutten och två kvinnors hånglande med varandra kan te sig riktigt sött. Hehe... Det kan de gärna få göra om de tycker att det är skönt. Jag tycker bara att deras problem förstoras så in i hästväg när det inte handlar om så värst mycket diskriminering egentligen, det handlar inte om mat på bordet eller att få sin el avstängd, inte att möjligheterna att träffa sina egna barn minimeras.

　

Det kan nog finnas kvinnor som tjänar sämre än män, men särskilt diskriminerade är dom inte heller. När Mona Sahlin talar om att få in fler kvinnor i bolagsstyrelser, tycker jag att det är ganska långt från diskriminering. För min egen del spelar det ingen större roll om den som ger mig sparken är man eller kvinna.

　

Vad media nästan aldrig pratar om är överskuldsatta och frånskilda pappor. Varför vet jag inte men så är det. Trots att vi uppenbarligen är utsatta för regelrätt dikriminering nämns vi inte. Jag skulle vilja kalla det dubbel diskriminering. Var det inte sånt man pratade om som ett av de mer fungerande straffen i gamla DDR? Att tysta ner någon, göra denna till en ickemänniska? DET ÄR SÅNA VI ÄR! ICKEMÄNNISKOR! skriker Ljuramannen till sina 12 läsare.

　

Vem ska då ickemänniskan rösta på? Eller ska han eller hon?

　

När jag har skickat min berättelse till politiker i riksdagen har jag fått några svar. De flesta svarar "vi ska titta på din fråga" och sen hör dom inte av sig.

　

En som hörde av sig var Helena Rivière, moderatkärring, här ett litet utdrag ur hennes svar:

　

"Enda chansen för dig att komma ur skulderna är väl just att du jobbar allt vad du kan och att Kronofogden tar allt över existensminimum tills du är fri.

Jag förstår att det är tufft, men du har ju rätt till ett grundavdrag på 100 000 kronor i relation till Försäkringskassan?

Dessutom kan ju skulden diskuteras med Försäkringskassan om det finns synnerliga skäl."

　

Ska jag rösta på henne? Vad tycker ni?

　

En annan moderat, Lars-Arne Staxäng däremot svarade så här:

　

"Tack för ditt brev, och den information du gav mig. Ja, jag vet hur illa systemet är konstruerat, och hur lätt det är för dem som står utanför att hamna på obestånd. Jag satt i Länsrätten i Göteborg i 15 år, och där fick jag inblicken hur många har det. När dessa frågor tas upp och diskuteras, så för jag ofta fram argument om större rättvisa för den part som inte har vårdnad om barnen. Det kommer jag att fortsätta med. jag har också i år skrivit en motion tillsammans med ett gäng andra moderater om en större rättvisa vid vårdnadstvister. Du kan gå in på Riksdagens hemsida och söka på mitt namn så får du se."

　

Två politiker, två svar. Problemet är bara att dom finns i samma parti. Kan man rösta på ett halvt parti? En halv röst och så ger man den andra halvan till, ja, vad sägs om Vänsterpartiets Anna Persson som bifogade ett långt svar där vi plockar följande:

　

"Vänsterpartiet har ett antal förslag som syftar till att göra situationen för överskuldsatta människor drägligare:

Lagstifta om statliga saneringslån och sociala lån

Inför absolut preskriptionstid (avskrivningstid) för privatpersoners skulder

Förbjud lån till ockerräntor

Förbjud sms-lån/snabblån

Sänk beloppsgränsen för när en förenklad kreditprövning får ske

Betalningsanmärkningar gentemot privatpersoner ska kvarstå i ett år i stället för tre år

Betalningsanmärkningar som registrerats felaktigt ska bli lättare att radera

Strama upp inkassobolagens indrivningsverksamhet

Sänk kostnaden för betalningspåminnelser och kravbrev

Öka förbehållsbeloppet vid utmätning

Utred hur många barn som växer upp med föräldrar som är föremål för utmätning"

Och det var väl inga dåliga grejer!

　

Kan ju nämna att ett antal folkpartister, miljöpartister och kristdemokrater har svarat och lovat att titta på frågan. Riksdagen har en utedning som KD:aren Emma Henriksson skickade, Utredningen om ekonomi och föräldrasamarbete vid separation där man bl a tar upp pappors överskuldsatthet.

　

Nu är problemet att nå ut med dessa budskap också. Det finns alltså folk i beslutsfattande positioner som skriver en hel del fina saker som sedan ingen hör talas om eftersom media pratar om jämställdhet som om alla i hela landet vore medelklass. Det är ju ett känt faktum att det är medelklassväljarna man vill tillfredställa eftersom dom tydligen är flest och lönsammast enligt nån statistik nånstans. Vi är inte intressanta, för nån bland de stora påvarna har fått för sig att vi inte tillför något, vi kostar. Att vi sedan skulle kunna börja tillföra om vi fick chansen har dom inte tänkt på.

　

Och jag kan ju i samma andetag även nämna att ingen socialdemokrat personligen hittills har svarat på mitt brev, däremot har Karin Berg (S)varat direkt å partiets vägnar via nån sorts allmän politbyrå.

　

"Socialdemokraternas ståndpunkt när det gäller försörjningsbördan är att det

är föräldrarna som har ansvaret för sina barn. För att garantera barn till

särlevande föräldrar en viss ekonomisk standard går samhället in och

betalar underhållsstöd när en förälder inte har möjlighet att betala på

grund av sin ekonomiska situation. Den bidragsskyldige ska återbetala ett

belopp till staten som helt eller delvis motsvarar underhållsstödet.Vi

socialdemokratern ser det som nödvändigt, i vårt oppositionsarbete, att

arbeta för fortsatt reformering av underhållsstödsystemet."

　

Och då frågar jag Dig käre läsare, vad ger vi för det röd-gröna samarbetet med tanke på att det är det här partiets röst som kommer att höras? Och vem försvarar den svage idag? Enligt den nuvarande socialdemokratin verkar det inte finnas några, däremot bör man åter igen rädda medelklassen.

　

I slutändan kommer ändå valet att avgöras i media. Frågan är om våra röster kommer att höras? Kommer ett enda parti att prata om folk utan pengar? När man pratar om sysselsättning verkar inte försörjningen, utan plikten vara det avgörande.

När t o m Anders Borg lite slarvigt i radio råkade säga att det kanske för mig inte lönar sig att arbeta, visste han inte hur rätt han hade. Men vad ska systemet med oss till då? Och vad ska vi med systemet till?

Lek med tanken att 400.000 människor helt plötsligt skulle börja skriva insändare, bloggar, ringa till radio, tv, tidningar med ett enda budskap: Vi tänker inte rösta i år. Vad tror ni skulle hända? Det finns INGET som den Parlamentariska demokratin är mer rädd för än ett lågt valdeltagande. Den Verkliga Demokratin däremot skulle kanske kunna göra sig hörd. Åtminstone skulle väl någon på Expressen, Aftonbladet, DN, SR och SVT ställa frågan "varför inte det då?". Som jag sa, lek med tanken!　

Som kuriosa kan vi ju nämna att jag även har skickat mitt brev till Kommunistiska Partiet och Sverigedemokraterna. Ingen har svarat. De förstnämnda är alltför upptagna att polera sina gamla leninstatyer och för de senare var nog frågan för svår. Det färdiga svaret fanns inte bland kryssalternativen på A4-bladet för argumentation, vilket ofta brukar bli  fallet med frågor man inte har ställt själv.


Ungefär så funderar Ljuramannen en onsdag som denna. Men det finns fler som funderar i samma banor, eller åtminstone kring samma tema, nämligen:


http://blogg.aftonbladet.se/18750
http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://superskuldsatt.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://metrobloggen.se/villerider
http://affesblogg.blogspot.com/
http://systemsnyltarna.blogspot.com/

http://dwights13.blogspot.com/
http://fonzie.bloggspace.se

Diskutera gärna vidare hos Fattiga-Riddare, forumdelen för bloggkommentarer.