Ljuramannen

Från och med idag kommer Ljuramannen att skriva i krönikor Folkbladet, sista lördagen varje månaden är det tänkt. Den första krönikan, dagens, hittar man här.

Verkar bli en bra lördag. Först att läsa sina egna ord i pappersformat till morgonkaffet och sedan veta att man ska spela country på ett anrikt ställe i Gamla Stan i Stockholm för en publik som förra gången var både glad och entusiastisk, vad kan man mer begära av en lördag?

Hade egentligen tänkt hänga ut Jan Godman som fortfarande har befattningen som god man åt min son, trots löften om hans avgång. Nu med en överförmyndare som målvakt som slutat att besvara mina brev. Numera heter det att "vi måste hitta en ersättare." Och denna ersättare har man letat efter i ett halvår.

Om detta hade jag tänkt att skriva men väntar till måndagen. Det vore ju synd att förstöra en fin dag. Tills dess kanske jag hittar en fin bild på Jan Godman.


Läs även andra bloggares åsikter om Folkbladet, krönikor, lördag

Pingat på intressant.se

Dela

Det är onsdag och plikten kallar. Order har givits från högre ort att det ska bloggas i vanlig ordning och den som har svurit den heliga eden slipper inte undan. Dagens tema är partibildning.

 

Bland de överskuldsatta kommer ibland tanken upp om ett eget parti. Det gör det hos pensionärer, hyresgäster, båtägare och andra intressegrupper också med jämna mellanrum. Hört talas om Den kokta grodans parti? Någon? De fick visst en röst i Riksdagsvalet 2002. 

Egentligen är jag emot enfrågepartier, eller snarare var. Tills jag kom på att hela min tillvaro styrs av en enda fråga: Jag har inga pengar.

 

Vad anser jag om biståndspolitiken? Jo, jag tycker att den som har kan hjälpa den som inte har. Men kan jag skänka bort något till välgörenhet?  Nä, välgörenhet är lyx för de rika.

 

Arbetslösheten då? Vad tjänar det till att arbeta när man inte får över något?


Vad anser jag om samhället över huvudtaget? Jag anser att det är skit samma vad jag anser, och många andra anser det samma om mitt anseende.


Vi kan fortsätta att rabbla upp frågor på rad, den som är utanför är utanför och så länge ingen bryr sig finns det ingen anledning att försöka bli delaktig heller - Det verkar inte spela någon roll om vi har sossar eller moderater som styr över sina allianser eller koalitioner, frågan om överskuldsättning är och förblir anonym och vi som är utanför kommer att vara det tills vi dör och INGEN bryr sig.

 

Om nu en enda fråga avgör precis allt i ens tillvaro, varför då inte rösta på ett enfrågeparti och på just den frågan? I synnerhet när denna enfråga är en nollfråga för de övriga partierna. Ska väl erkänna att vissa enskilda politiker har tagit upp frågan om överskuldsättning, men inte så det hörs.

 

Nu har ett gäng fattiga riddare fått för sig att registrera ett parti. Partiet Fattiga Riddare. Och det kan ju vara värt ett försök, om inte annat, kanske frågan kommer upp i valrörelsen och får sin lilla del i rampljuset.

 

Skulle däremot landets 400 000 skuldsatta nu helst plötsligt få för sig att rösta på detta enfrågeparti, då skulle även de andra syndarna vakna. Jag vill ge Fattiga Riddares Parti en chans att åtminstone registrera sig. Och här kan DU, käre slöläsare, hjälpa till!

 Det första du ska göra är att ställa dig frågan: Behövs ett parti för överskuldsatta? Eller skulle det bara vara uppiggande för den politiska debatten att ett sådant parti skulle existera? Svara du ja på dessa frågor kan du samla ihop ett antal namn på listan som du laddar ner här nedanför.

Och observera, nu är ingen ute efter din röst, din kandidatur, nej, endast efter din välsignelse att bilda ett parti för överskuldsatta. Vad du sedan själv röstar på är ju faktiskt upp till dig!


För att få registrera ett parti i Sverige krävs 1500 namn med personnummer. Och det är bråttom! Senast den 1/3 måste listorna vara inlämnade.

 

Gör alltså så här:

·       Ladda ner den här listan.

·       Skriv ut den.

·       Skriv på.

·       Posta den sedan till:

Insolvens Stockholm
Box 761
12002 ÅRSTA
 

Detta måste alltså vara pappersformat, riktiga namn och riktiga personer.

 

Vi ger det en chans! Har inte jag lyckats övertyga er, läs följande propagandamakare som just idag agiterar för samma sak.

Läs även andra bloggares åsikter om Partiet Fattiga Riddare, Nu är det NOG, utanförskap, valet 2010 


Pingat på intressant.se

 Dela

Rapport igår:

I krisens Estland struntar många i att betala underhåll för sina barn. I ett försök att komma till rätta med problemet publiceras nu namn på dem som inte har betalat.

Godkännande
För att man ska bli uthängd på justitieministeriets officiella lista måste en av föräldrarna och kronofogden ge sitt godkännande. Intresset är rekordstort och på knappt två veckor har mer än 100 personer hamnat på listan. Här kan man förutom namn också se personnummer och hur mycket man är skyldig sin före detta make eller maka.
-Vi erkänner att listan är utpekande men just för att den pekar ut folk så tror att den har en positiv effekt. Det är klart att ingen vill hamna på listan och därför tror vi att man nu tar ett större ansvar, säger Kaidi Lippis på Estlands justitiedepartement.

"Sovjetmetoder"
Sammanlagt är det idag närmare 5 000 personer i Estland som inte betalar underhåll för sina barn. Myndigheterna tror att det är ett effektivare medel att offentliggöra syndarna istället för att hota med böter och fängelse.
-Obetalt underhåll är ett allvarligt problem i Estland, speciellt i den här svåra ekonomiska situationen. Om en av föräldrarna inte får underhåll varje månad hamnar familjen lätt på en inkomst som ligger under minimigränsen, säger Kaidi Lippis på Estlands justitiedepartement.

-Om man behöver sådana här metoder är det som att gå tillbaka till sovjettiden eller medeltiden för då var det kutym att sätta upp folk på skamlistor, säger familjeterapeuten Merle Ameljushenko till Rapport.

 

Hela inslaget ser ni här.

 

Något för Sverige att ta efter? Det är nästan så jag tycker det. Jag skulle bli nummer ett, och eftersom countryorkestern jag spelar i just nu har halkat till en femteplats på Svenska Närradiolistan, vore det kul att få vara listetta åtminstone en gång i livet.

 

Den estniske mannen i artikeln påpekar att han faktiskt har lite svårt att få pengarna att räcka till. Utan att vara helt insatt i den estniska ekonomin har jag svårt att tänka mig att han ljuger. Kaidi Lippis på Estlands justitiedepartement säger ju faktiskt:

- Om en av föräldrarna inte får underhåll varje månad hamnar familjen lätt på en inkomst som ligger under minimigränsen.

I Sverige blir barnen inte utan pengar, Försäkringskassans garantier gäller och inget fel i det så långt. Jag har svårt att tänka mig att en ensamförälder i Estland får lika mycket barnbidrag, underhåll, bostadsbidrag samt i vissa fall även ett antal andra bidrag, t ex vårdbidrag, som i Sverige. Är det någon som lider i detta land så är det inte nödvändigtvis den ensamvårdande föräldern.

 

 Det anmärkningsvärda är att man från Rapportredaktionen har tryckt en enkät i slutet på artikeln där medelsvensson får tycka till om vi borde införa lite hederlig sovjetaction i Sverige också. Varför bara nu? När ester till exempel vill förbjuda ryssar att existera, frågar Rapport aldrig om svenne också vill förbjuda olika nationaliteter och i så fall vilka.  Inte heller när man rapporterar från den stora världen och berättar om otrogna kvinnor eller homosexuella som stenas till döds har jag sett en enda fråga om vi ska införa stening eller offentliga hängningar som fredagsnöje på Sergels Torg. Nu tar man en populistisk sakfråga ur sitt sammanhang och gör enkät av den utan att ens försöka jämföra de olika ländernas system i övrigt. Tänk om Rapport verkligen skulle börja rota i hur den som inte betalar underhåll i Sverige egentligen har det och VARFÖR han ( ja, oftast en han) inte betalar, skulle Rapport hitta ett sovjet som slår alla skamlistor. Men det vore farligt. Helt plötsligt upptäcker vi att felet inte ligger hos den som inte betalar, utan hos systemet som gör det omöjligt för honom att betala. Sovjet låg helt plötsligt inte där det skulle ligga.

 

Men visst ska vi ha en skamlista! På den svenska listan skulle jag vilja ha två kolumner. ”Detta är Ljuramannen skyldig Försäkringskassan i underhåll” och bredvid den ”Så här mycket pengar hade Ljuramannen innan Försäkringskassan började mäta ut honom”. Då kanske vi skulle få en lite mer sansad bild av verkligheten.
Eller kanske till och med en debatt, där de anklagade får en chans att försvara sig och förklara sin situation?
(Ja, jag vet... det sista var ett skämt.)

Läs även andra bloggares åsikter om Estland, skamlista, Försäkringskassan, underhåll, Rapport


Dela

Allas vår Ulrika på InsolvensStockholm har nyss haft några intressanta ordvändningar med Katarina Brännström om överskulsättning. Något jag bara vill säga och be andra att ta del av. Bloggen Moderater i civilutskottet har också haft en livlig debatt, med ett 80-tal olika inlägg.

Katarina Brännström hör till den moderatgruppen som "är engagerad politiker av just det skälet att jag bryr mig om den lilla människan i samhället." 
 
Och det låter väl bra. MEN: Alla politiker måste börja nästa påstående med ett men, annars blir det ingen politik av det. Så även i fallet Katarina: 

"Men alla människor har ju att hålla sig till regler, lagar och överenskommelser. Om lagarna är orättfärdiga så ska vi ändra dem, men vi måste också se till helheten. Alla som tar ett lån är ju inte offer, alla inkassobolag är inte bovar, enkelt uttryckt."

Nä just det! Allting har en ände utom korven som har två, och vips så sitter vi i riksdan! MEN: Jag ska inte blogga och ha mig i onödan, gå in på Ulrikas sida och via den till Moderater i civilutskottet samt Katarina Brännströms egen blogg och bli häpna, förstummade eller... ja vad vet jag. Här hittar ni Ulrika i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om Katarina Brännström, moderater, civilutskottet, överskuldsättning

 Dela

Den här såg jag i Svenska Dagbladets Näringslivsbilaga igår:

Mira Klintrot är ledarskapskonsult på Hästkraft Ledarutveckling som ger kurser i att bli en bättre chef genom att handskas med hästar

– Vi behandlar i allmänhet hästar bättre än vi behandlar medarbetare. Om du gör rätt med hästen så gör hästen rätt. Är du otydlig gör den fel. Men du tar aldrig reda på om du är otydlig med dina medarbetare utan förutsätter att de ska göra rätt – och inte får de beröm heller.

Vad kan chefer lära av att hantera hästar?

– Det är rätt så likt att leda medarbetare och att leda hästar. När man lär ett djur något säger man ”Duktig, vad bra!” när djuret gör rätt. Chefer kan skicka sina medarbetare på kurs, men sen när medarbetarna kommer hem och gör som de har lärt sig får de kommentaren: ”Har du varit på kurs, eller?” Då vågar man inte testa det nya.

Hästmänniskor är ibland lite bossiga, är det inte risk att cheferna blir det också av den här kursen?

– Kanske om det vore mili­tärer av den gamla stammen som höll kursen, men eftersom det handlar om positiv förstärkning tror jag absolut inte det. Du skulle göra mycket mer rätt och lämna in tidrapporten i tid om din chef ser glad ut när du lämnar in den, i stället för att skälla när man inte lämnar in den i tid.

Som sagt, Svenska Dagbladets Näringslivsbilaga igår. Tänkte inte ens kommentera detta men eftersom den väckte ett par frågor jag inte får ur mig, måste jag nog ställa dem ändå. Väntar tacksamt på svar.

1. Tänk om en chef skulle lära sig att behandla sina anställda som människor istället, undrar hur det skulle gå för företaget?
2. Undrar hur många kurser en sådan chef skulle behöva gå?
3. Hur mycket pengar, tid och dumhet finns det i företag som skickar sina chefer till den här sortens bildningsverksamhet? (Jfr grupparbeten hos Migrationsverket.)

Detta  som Mira Klintrot nämner  när chefen kommer hem och få frågan ”har du varit på kurs?”. Tro fan att han antingen har varit på kurs eller åtminstone inspärrad på hispan när han börjar berömma, bestämma och skrika ptroo när kontoristen går händelserna i förväg. Piskan är i och för sig ingen nyhet.

- Bra jobbat, nu tar jag en timmes lunch! Här får du havre! När jag kommer tillbaka fortsätter vi i travande tempo! Bajsa inte på tangentbordet är du snäll!

  

Läs även andra bloggares åsikter om Mira Klintrot, Hästkraft Ledarutveckling, hästar, chefer, SvD

Dela

Det är onsdag och dags för de mörka krafterna att ta över. Åtminstone om man ser det från den ljusa sidan, deras som har råd med både panoramafönster och lysrör. Vi andra får nöja oss med den gamla 40-wattslampan man köpte på Willys strax innan dom togs ur sortimentet för att ge plats till den mer miljövänliga och bryssellobbade lågenergivarianten för endast det dubbla priset. Äh, miljö- och kärnkraftsdebatten tar vi i nästa inlägg eller till hösten för nu ska det handla om delgivningsmän. Det är temat jag fick i telefonkiosken på Ljuratorget, ur en hederlig gammal Tandberg-bandspelare, gömd på golvet under telefonapparaten. ”Onsdagens uppdrag: Delgivningsmän!” sa bandaren och sprängde sig själv och ICA-Ljura i luften. Pizzerian verkade stå kvar när jag gick förbi med uppdragen krage, hatt och solglasögon.

 

Vad säger man om delgivningsmän? Det är ett hederligt släkte. De gör sitt jobb. Inget ont i dem. Deras jobb i sin tur leder till att folk blir vräkta, får elen och telefonen avstängd, tvingas sova i bilar med handikappade vuxna barn som i Falköping, det är ju inte delgivningsmännens fel. De goda medborgarna till delgivningsmän ringer bara på, ber om en underskrift och går glatt till nästa adress med sina pennor och block. Och det kan väl inte vara något ont i det.

 

Skrev tidigare i höstas om delgivningsmän, men vi får ta det igen. Då hade jag ju hittat ett arbete men hade tydligen inte de rätta kvalifikationerna. Bolaget tackade inte ens för visat intresse, eller så kom handlingarna bort på posten. 

Men det finns rätt mycket som får en med ur mitt perspektiv sett sunt förnuft utrustad människa att undra vad det är för verksamhet man egentligen sysslar med. Så här såg alltså platsannonsen ut:

 

Aktiv Delgivning bedriver rikstäckande delgivningsverksamhet på uppdrag av inkassobolag. Då våra uppdrag ständigt ökar söker vi nu flera platsombud runt om i Sverige.

Vi söker nu en delgivningsman i Norrköping m. omnejd.

Du skall besöka privatpersoner i bostaden för att överlämna en delgivningshandling. Arbetet är flexibelt men arbetstiderna är övervägande kvällar och helger . Det är en fördel om du har tidigare erfarenhet.

Våra krav är tillgång till bil, god lokalkännedom och ett gott ordningssinne.

Ersättning utgår per lyckat uppdrag

 
(Själva ansökan jag skrev hittar ni här i repris. Förstår fortfarande inte vad som gick fel.)

Det här kravet Våra krav är tillgång till bil, god lokalkännedom och ett gott ordningssinne låter rätt harmlöst, det skulle lika gärna kunna handla om en fågelskådare eller någon som ska inventera de kommunala cykelställens allmäntillstånd. Så även ersättningsnivån. Jag skulle i alla fall inte betala särskilt mycket till någon vars tjänster inte kommer att innebära någon inkomst. Jag skulle tippa på att någon i cykelställsbranschen skulle tjäna mer på att få ett förfallet cykelställ rapporterat än vad inkassohajarna får in på en trasig privatekonom som inte kan bidra med annat än livhanken som inte ens forskningen eller organdonatorerna orkar ta hand om. 

 

Men här vankar de, delgivningmännen, av och an, år ut och år in och gör sitt jobb. Som sedan leder till att elektrikern, avhysningsfirman och några till också kommer göra sina jobb. Börjar det lukta gas?

 

I sedvanlig onsdagsanda kan ni läsa vad följande bloggare har för synpunkter i ämnet:

 

Läs även andra bloggares åsikter om delgivningsmän, överskuldsättning

Dela

När jag jobbade som lärare och inte orkade förbereda några lektioner brukade jag lösa det med att visa film. Idag orkar jag inte blogga så värst mycket, det är ju snö ute. Vad nu det skulle vara för förklaring, men klart bättre i alla fall än att jag inte skulle orka ta mitt samhällsansvar som bloggare. Hur som helst:

 

Idag blir det bio!

 

Egon Frid (V) ställde i veckan några frågor till justitieminister Beatrice Ask (M) om överskuldsaneringens vara eller icke vara under en riksdagsdebatt. Beatrice Ask svarade (?) och det hela kan ni se på film, här.

För att kunna se den ordentligt behöver man programmet real player, har ni inte det, laddar ni ner det alldeles gratis här.

 

Det vore dumt att förklara och kommentera en hel film för sunt tänkande människor. Dock kan jag väl tycka att Beatrice Ask inte har särskilt mycket att komma med. Hela tre gånger antyder hon att skuldsanering är onödigt eftersom folk ändå inte ansöker det. Enligt Egon Frid ska det finnas ett klart förslag i mars, hon har knappt börjat fundera på det. Men svårt tycker hon att det är. Hon får ta hänsyn till så många TUNGA remissinstanser, CSN, Riksbanken, Finansinspektionen, ”ja, listan är lång” för att citera Beatrice Asks egna ord.

 

Listan är lång på instanser som vill trycka ner den lilla människan. Men nu råkar det inte vara en enda liten människa utan en sjuhelvetes massa små människor. Om vi skulle skriva upp namnen på alla de överskuldsatta i Sverige skulle den listan bli ännu längre.

 

”Å ena sidan har vi gäldenärerna, å andra sidan de som har lånat ut sina pengar... ” Jag då? Och Försäkringskassan då? Har dom lånat ut pengar till mig? Nä, dom har bestämt att råna mig på en summa som jag inte kan betala, därmed punkt. Oss övergreppsoffer känner hon tydligen inte till – eller vill inte känna till.

 

Hon nämner även ”den ekonomiska situation vi nu befinner oss i” som ett hinder för skuldsanering. Om jag nu går här och inte kan betala ett öre till någon, hur ska jag kunna rädda oss ur ”den ekonomiska situation vi nu befinner oss i”? Jag förstår inte.

Tycker ni att debatten inte verkar trovärdig, kan ni se på den här alternativfilmen istället som kanske beskriver verkligheten något bättre. Annars kan ni se vad andra onsdagsbloggare har att komma med, många är vi! Och framför allt, vi har åter igen, vilken vecka i rad minns jag inte, en ny blogg med oss! Välkommen NoCash till den digitala partisanrörelsen!

Och som sagt, läs dessa:

 

Läs även andra bloggares åsikter om Egon Frid, Beatrice Ask, överskuldsättning, riksdagen

Dela

Det är snart onsdag och dags för veckans grupparbete, dvs onsdagsbloggen. Innan dess  måste jag bara värma upp med att blogga om ett annat grupparbete mina kära undergroundcountryvänner tipsade om tidigare, något de hade sett i Hembygdens gratistidning Extra Östergötland idag. Så det var ju bara att ge sig ut till det stora affärscentret för att jaga gratistidning. Och mycket riktigt:

Homosexualitet kan vara grund till förföljelse i flera länder och ett skäl till asyl i Sverige. Genom projektet Beyond borders vill Migrationsverket sätta fokus på HBT-frågor.

 

Tänk. Migrationsverket kommer på detta nu. År 2010. Ljuramannen brukar reta sig på tjafset om lebbars rätt till insemination och bögars rätt att till att tafsa varandra på kuken i tid och otid, men att folk faktiskt riskerar livet för något dom är, det förekommer. Och det ska det inte. Detta att homosexuella stenas till döds vet till och med jag med min knappa allmänbildning. Men tydligen inte Migrationsverket.

 

Hur ska man då utbildas? Jo, "Bland annat genom ROLLSPEL och DISKUSSIONER kring normer och maktpositioner."

Låter det svenskt? Det är det. Så fort man ska förklara en självklarhet för en myndighet i detta land sätter man igång med grupparbeten, diskussioner och rollspel. Det borde väl finnas enklare sätt att sätta upp riktlinjer och regler än att spela charader.

 

”Övningar till utbildningen har tagits fram i samarbete med RFSL Ungdom.” Åhärrejävvlar...

 

Kan tänka mig hur rollspelet ser ut.

 

- Då kan Sven vara bög och jag tar på mig lösskägget här och är taliban. Nu kommer du Sven fram här och tar mej på kuken!

- Men ska jag...?

- Så ja, Sven, det här är ett rollspel och du ska kunna sätta dej in i bögens situation, hur han känner sej innan jag, talibanen, slår den här hammaren i huvvet på dej. Såja Sven, nu kommer du fram och tar mej på kuken.

- Men jag...

- NU TAR DU MEJ PÅ KUKEN! ANNARS FÅR DU INGEN LÖN!

- Men...

- FÖR HELVETE SVEN, FÖR SISTA GÅNGEN!!!! NU TAR DU MEJ PÅ KUKEN!!!!

 

Och så den efterföljande gruppdiskussionen:

- Sven, hur kände du dej inombords när du tog mej på kuken?

- Jag kände mej väldigt hotad av din stora hammare...


Jag säger bara en sak: Sverige.

 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Migrationsverket, homosexualitet, grupparbete, rollspel, kuk, ta på


Dela

Expressen uppmanar sina läsare idag att köpa en Gula bandet-pin för att stödja Fredsbaskrarna och de svenska stödtrupperna i Afghanistan. Fred och basker - mina tankar går till John Wayne och de gröna baskrarna. Alla med basker jobbar ju för fred förutom ABAB-vakter. Dom jobbar för lag och ordning.

Band med färger brukar jag köpa då och då, det rosa för att stödja bröstcancerforskningen och det blå för att skänka en tanke till mina manliga kamrater med prostatacancer. Att man nu vill koppla ihop den svenska militärinsatsen med cancersvulster har jag inga som helst synpunkter på.

                   

Rosa Bandet           Blå Bandet         Gula Bandet


Läs även andra bloggares åsikter om Gula bandet, Rosa Bandet, Blå Bandet, Afghanistan

 Dela

Idag skrivs det om de två svenska soldaterna som dog i Afghanistan. Hur kunde det hända? Vad gick fel? Det kan jag tala om. Det är krig där nere.

 

Jag kan även tala om för de chockade att krig, det är farliga saker. Folk dör i krig. I ett krig finns det en massa galningar som springer omkring och skjuter på varandra, dock inte helt hur som helst, utan oftast med mycket noggranna planer och ritningar i bagaget över hur man effektivast tar kål på så många själar som möjligt. Jag skulle kunna drista mig till att säga att krigets främsta syfte faktiskt är att ha ihjäl folk. Någon som har missat det?

 

Under hela min uppväxt har jag hört att Sverige inte har varit i krig på 200 år. Nu är vi det. Mitt forna fosterland var med i några stycken. Vissa hyllar friheten. Jag minns min salige far som aldrig blev sig själv efter det. Granaten tog hans hörsel, väntandet och kölden en del av förståndet.

 

Jag har under min uppväxt hört att man ska försvara sitt land mot fienden. Den här vitsen berättade vi ofta på skolgården i fall det osannolika skulle inträffa att någon inte hade hört den:

 

Rekryten:
- Är det sant att fienden alltid kommer från öst?
Sergeanten:
- Nej, ryssen kan lika gärna komma från väst.

 

Den tyckte vi var väldigt rolig och behövde inte så många andra vitsar. Men nu. Varifrån kommer fienden? Från Afghanistan? Inte har väl Afghanistan anfallit Sverige? Våra gränser ligger trots allt rätt långt från varandra.

 

Nej, det handlar inte om vårt land längre. Nu handlar det om DEMOKRATIN! Och eftersom talibanerna inte passar den syn på demokrati någon tycker att bland andra jag står för, ska sådana avarter bekämpas och skjutas ihjäl. Det får väl vara nån måtta på variationerna. 

Vi måste försvara rätten till att själva få välja våra förtryckare. Vi måste själva få välja vem som drar ifrån oss våra sjukpensioner och tvingar in oss i fas3-projekt och ger bort våra skattepengar till bemanningsföretag. Det är demokrati. Och för den ska vi slåss! I Afghanistan.

 

Den dagen alla demokratledarskribenter som nu tycker att vi ska fortsätta att skicka gossar till detta långsökta demokratiprojekt själva ställer sig i som kanonmat i främsta skottlinjen är jag med. Annars tycker jag nog att vi kan låta afghanerna försöka klura ut sitt system själva, kanske med hjälp av någon inhemsk sakkunnig. Amerikanarna utbildade och stödde en herre vid namn Usama bin Ladin en gång i tiden. Kan man inte be om hans tjänster och låta honom, om inte ta över makten, åtminstone fungera som diplomatisk rådgivare? Han om någon borde väl vara fullärd demokrat.

Läs även andra bloggares åsikter om Afghaninstan, demokrati, krig, svenska trupper, Usama bin Ladin

Dela

Eftersom denna blogg faktiskt just igår fyllde ett år tycker jag att vi firar detta med
Årets bild!

Tänkte ladda upp en redan igår men den tyckte Ljurafrun var på tok för oanständig även för en blogg som denna.
Och vem kan säga emot sin skarpaste kritiker?
Däremot tycker jag att just den här illusterar Ljuramannens verklighet rätt bra.
Årets första bild, på dagen efter årsdagen av bloggens födelse.
Nästa år får ni en ny bild.



Gratulationer kan ni skriva i kommentarrutan.

Läs även andra bloggares åsikter om Årets bild, födelsedag, bemärkelsedag, årsdag

 Dela

Idag är jag trött. Det snöar och snöar. En promenad från Ljura till centrala Norrköping och tillbaka var alldeles för mycket för en man som på en välrenommerad hemsida anger att hans mål i livet är att vistas utomhus en halvtimme om dagen. Den halvtimmen slogs med råge i snömodden som fastnade under skorna. Därför orkar jag inte mässa, predika eller slå näven i tangentbordet idag. Jag nöjer mig med att konstatera några saker.

 

Kronofogdemyndigheten släppte en rapport om sms-lån idag. Den här. Under 2009 fick Kronofogden nämligen in över 46 000 ansökningar om betalningsföreläggande för obetalda SMS-lån. Frågan är, hur lönsam är den branschen egentligen? Ganska, skulle jag tro, för det finns ju trots allt idioter som försöker betala tillbaka ockerräntorna på ibland över 2000%. Om dom nu skulle vara så dumma så dom gav mig lån skulle jag väl kunna tänka mig en femtusing som jag naturligtvis inte ens skulle försöka betala tillbaka. Då kanske jag äntligen skulle komma upp i dom summorna där skuldsanering skulle vara ett måste för både samhälle och mig själv. Haltar logiken? Ja. Men det gör hela idén med vårt nuvarande penningsystem också.

 

Radioprogrammet Plånboken i P1 gjorde ett reportage med en Kronofogde samt Ulrika Ring, känd onsdagsbloggare. (Jadå Ulrika, mycket annat också, lugna ner dej nu och låt mej tala till punkt!)

 

Ulrika gjorde bra ifrån sig, så även Kronofogdemannen. Reportern Micha Arlt skrev jag ett dumt brev till igår och tyckte att man kunde prata om riktiga gäldenärer och inte dessa lyxfällelånare, och det kan jag ju kosta på mig att skämmas för. Men bara lite. För jag tycker fortfarande att det görs alldeles för mycket reportage av denna typ, ingen pratar om de verkliga orsakerna till skuldsättning. Dock berördes även detta, denna gång var inte fokus på lyxkonsumtion utan på folks verkliga behov. Ett bra reportage då radio är som bäst. Det hör man här, hela programmet, inslaget kommer efter ca 41 minuter.

 

Och så har det ju startats en insamling också: En av våra onsdagsbloggande vänner, inspirera, har skrivit uppropet Femtiotusen röster. Skriv på och sprid vidare! 
  

Och på köpet vaknade jag till lokaltidningarna, började idag med NT. På debattsidan skriver Kristdemokraten Yvonne Andersson under rubriken ”Mjuka upp skuldsaneringslagen” en hel del vettiga saker. Hon jämför med bl a Finland där man har en absolut preskriptionstid för skulder och drar fram förlusterna med överskuldsättning. ”Överskuldsättningen beräknas kosta, bortsett från det personliga lidandet, mellan 30 och 50 miljarder kronor i bland annat ökade sjukvårdskostnader och produktionsbortfall. På grund av sjukdom, arbetslöshet, skilsmässa eller konkurs hamnar många människor i en skuldfälla som det kan vara svårt att ta sig ur .”

 

Äntligen! En politiker som säger detta!

 

Med tanke på Göran Hägglunds personliga brev tidigare i veckan och nu Yvonne Anderssons inlägg börjar Ljuramannen vackla i tron. Ska man behöva bli Kristdemokrat på gamla dar? Hittills de enda som har skrivit om skuldsättning detta valår.

 

Vi får sluta rapporterandet med något som direkt inte har med skulder att göra men kanske en och en annan makthavares skuldkänslor. NT rapporterar om spritnotorna i Norrköpings hamn, något Folkbladet har granskat mer ingående, men som hamnens vd, Bengt-Erik Bengtsson nu anser vara löjeväckande. Han jämför bland annat spritnotorna med snöröjningen.

 

Jag håller med. Jag tycker inte heller att 44 000:- är mycket pengar. Inte när det handlar om sprit. Den summan har jag själv med all säkerhet druckit till frukost under min mest aktiva tid. Och det går ju inte att göra affärer utan sprit! Snöröjningen däremot skulle man faktiskt kunna slopa helt och köpa ännu mera sprit för pengarna, snön smälter ju bort ändå förr eller senare.

 

Jag tycker att Bengt -Erik ska ta denna struntsumma på 44 000:- varje fredag och bjuda alla stuvare, lastare och andra hamnarbetare på en rejäl rackabajsarmiddag efter jobbet. Eller varför inte även under jobbet? Går det inte att göra affärer utan brännvin går det rimligtvis inte att lasta båtar heller utan en liten jävel i västen. Fan va båtar vi skulle både lasta och lossa och köra i kaj! Med mössan käckt på svaj.

 

Så. Då var det rapporterat. Inget mässande den här gången. Eller? Andra som också har något att rapportera i sedvanlig onsdagsanda är:

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om sms-lån, Kronofogden, Plånboken P1, Yvonne Andersson, Göran Hägglund, Kristdemokraterna, Norrköpings hamn

 Dela

Skrev ett brev till Kristedemokraternas partiordförande Göran Hägglund. Brevet såg ut ungefär som debattartikeln i Folkbladet i höstas. Nu kom ett svar, läs, bedöm och kommentera gärna. Återger Görans Hägglunds svar i sin helhet:

 

Jag vill börja med att tacka för ditt brev, och be om ursäkt för att svaret har dröjt oförsvarligt länge. Du tar upp en mycket angelägen fråga som är mycket svår att hitta en tillfredsställande lösning för. Det som börjar så tragiskt i separationen mellan föräldrar och sen fortsätter i situationer som den du beskriver.

 

Utgångspunkten i lagstiftningen är förstås barnens bästa och att man så ofta som möjligt ska kunna uppnå gemensam vårdnad. Dagens läge där ungefär 160 000 av Sveriges två miljoner barn växer upp utan sin pappa som vårdnadshavare, är inte tillfredsställande. Att döma av en lagändring från 2006, då samarbetssvårigheter blev ett starkare skäl till att upplösa vårdnaden, har antalet fall där man dömer till gemensam vårdnad minskat drastiskt. Från hälften ner till en tredjedel. Detta är ett misslyckande och mycket tråkigt för alla inblandade.

 

Precis som du skriver så har debatten kring de som är överskuldsatta på senare tid kantrat rejält. Det får kanske betecknas som bra att detta får uppmärksamhet. Samtidigt värjer man sig mot det skuldbelägganden kring lyxkonsumtion etc som förekommer i debatten.

 

Vad gäller skuldsättning så vill jag säga att det för oss kristdemokrater är viktigt att människor får en rimlig chans att göra rätt för sig. En absolut preskriptionstid på femton år bör införas för skulder som varit föremål för löneutmätning, efter vilken skulderna avskrivs.

 

För en privatperson ligger betalningsanmärkningen idag kvar i tre år efter det att skulden reglerats. Här krävs en kortare gallringstid, men även en undre beloppsgräns för hur små skulder som kan bilda underlag för en betalningsanmärkning. Ett annat kristdemokratiskt förslag har länge varit att korta tiden för när skuldsanering beviljas till tre år, jämfört med dagens fem. Det skulle innebära en oerhörd lättnad för människor som hamnat i överskuldsättning att snabbare kunna få en andra chans. Fem år är en alltför lång tid att leva på existensminimum under tunga skulder och ständig indrivning.

 

Den situation som du beskriver överensstämmer med många andras berättelser där ett ljus i tunneln saknas, där man hamnat i en position som evighetsgäldenär. Det är en ställning som måste undvikas. Ett antals kristdemokratiska riksdagsledamöter har i dagarna vänt sig till Beatrice Ask med en vädjan om att intensifiera arbetet med överskuldsättning och att skuldsättning inte får bli en livstidsdom.

 

Stockholm i januari 2010

 

Med vänliga hälsningar

KRISTDEMOKRATERNA

Göran Hägglund

Partiordförande


Själv tycker jag att Göran Hägglund tycks ha förstått problemet med överskuldsättning ganska klart och i mycket är han ju på samma våglängd som insolvensaktivisterna.

Det jag med min specifika problematik kan fundera över, är hur man ska förhindra att den nya generationens pappor överhuvudtaget slipper att hamna i denna fälla. Nu har ju t ex jag hela tiden haft gemensam vårdnad på pappret, men det tar inte Försäkringskassan någon hänsyn till. Jag har haft vårdnaden men inte haft råd att fungera som pappa.

Och sedan det viktiga: Nu är det valår. HUR ska Svenska Folket få veta att Göran Hägglund har visat förståelse för en Ljuraman? HUR ska medierna ta hans fråga till debatt och få även andra partiledare, riksdagsmän och andra politiker att hålla med Göran Hägglund?

Det är schysst att just Du, kära slöläsare, talar om för kompisar, släkt och grannar att Göran Hägglund är en hyvens karl. Men räcker det?

Läs även andra bloggares åsikter om Göran Hägglund, Kristdemokraterna, överskuldsättning, vårdnad, Försäkringskassan

Dela