Ljuramannen

Under veckan som gick kom jag i kontakt med ett par artiklar från förhistorisk tid. Eftersom allt i den mer och mer datoriserade, ungdomsinriktade och coola världen går fortare och fortare är allt som är äldre än tre månader att betrakta som historiskt. När vi då pratar om artiklar från 2005 resp 2007 rör vi oss bland dinosaurierna.

 

Tiden går fortare men inget tycks förändras. Synen på arbete till exempel. Dagligen får vi höra att arbetslösheten är den viktigaste frågan att lösa från både höger och vänster. Ingen tycks dock vilja medge att vår välfärd behöver arbetslöshet. Eller kanske inte ”vår” i meningen ”vi alla”, låt oss säga ”Sveriges välfärd” i stället. Det är bättre att tala om att man vill Sveriges väl än allas, eftersom man genom att bara hylla Sverige automatiskt alltid utesluter någon grupp, beroende på vems definition som råkar gälla vid tillfället.

 

Den första artikeln är från Aftonbladet 2005, skriven av Dan Josefsson (tack för tipset Nicklas).

 

Den andra av Jon Weman i Arbetaren 2007.

 

Två av varandra oberoende skribenter men samma slutsats. Inflation går före jobb, för många i arbete är lika med ökade lönekrav, ”jämviktsarbetslöshet” är modellen som passar de styrande. Arbetslöshet är bra för landet! Sanningen som vilken regering som helst jobbar för, men låtsas om något annat.

 

I Dan Josefssons annars utmärkta artikel kan jag dock störa mig på generaliseringen av folk och folk, men på den tiden kanske inte arbetslöshet drabbade normala vita män, vad minns väl jag, det var ju som sagt i förhistorisk tid.

Men numera är det nog värre ändå. Låtom oss illustrera detta med en video där Sven-Otto Littorin reder ut begreppen. Filmen är från tiden då han fortfarande var arbetsmarknadsminister. Där Dan Josefsson pratar om utanförskapet som ett privilegium för ”invandrare, ungdomar, kvinnor i ofrivilligt deltidsarbete, handikappade och äldre”, säger Sven-Otto att folk som har hamnat utanför ”inte sällan är både alkoholister och psykfall”. (Han säger det ca 1 minut in i klippet, hans fortsatta dravel om bl a sociala företag som eldsjälar är inte värt att slösa dyra minuter av sitt korta liv till att lyssna på.)

Arbete eller inte. Pengarna eller livet. Jag kan nu konstatera att för mig personligen finns ingen som helst poäng med att arbeta. Skuldsanering får jag inte, Försäkringskassan har satt mig i en rävsax som jag inte kommer ur förrän skulderna till dem automatiskt förfaller. Att jag skulle gå och slava ”för att känna mig behövd” – haha! Jag kan möjligen gå på någon tvångsåtgärd för att göra livet surt för omgivningen och för att kosta samhället mer pengar men där slutar det.

 

För allas bästa är det billigast att bara vara. Jag hjälper ju samhället genom att finnas i jämviktsreserven, låt mig då fortsätta med det. Att aktivera mig kostar pengar, det blir billigast för alla parter om jag får vara i fred. Att däremot ta bort allt understöd och låta mig svälta är ingen bra idé, för det tänker jag definitivt inte tåla. Desperata människor blir en dyr affär, det kan ni se på länder där RIKTIG fattigdom råder. Hunger föder kriminalitet och jag är inget undantag. Alltså: Lämna mig i fred! Stick! Eller lös era inflationer och annan matematik till allas gagn, ni som har kalkyler, prognoser och räknedosor till att både elda och gödsla med.

 

Läs även andra bloggares åsikter om arbetslöshet, Arbetaren, Aftonbladet, inflation, välfärd, jämviktsreserv, Sven-Otto Littorin, Försäkringskassan

pingat på intressant.se och Twingly

 Dela

Eftersom tiden bara går och går är det oundvikligt att vissa dagar blir lördagar och då måste vissa av dessa lördagar hamna sist i månaden. Det bara är så. Det kanske är orättvist mot dessa lördagar men tyvärr är tidens gång inte alls lika rättvis som det den svenska demokratin, då både du och jag får rösta bort alla lördagar och söndagar om vi vill och arbeta de återstående fem dagarna och känna oss behövda och samhällsnyttiga dygnet runt. Om vi själva vill. Eller de beslutsfattare som vi väljer ska vilja det åt oss.

 

Men att vara lördag och sist behöver inte vara illa. Oftast brukar medelsvenssönerna i HELA landet varje månad se fram emot Folkbladet just den sista lördagen för att läsa den efterlängtade krönikan. 

Fast ära till den som har med ära att göra. Utan mina vänner från norr till söder som dagligen via nätet löser världsproblemen tillsammans med mig hade inte denna krönika alls sett ut som den gör just idag, i alla fall inte alla dess vinklar och vrår, även om ämnet har behandlats förr i både blogg och tidning.

 

Så tack alla i den underjordiska fas3-hatarmaffian för uppslag och resonemang, Carina, Lisbeth, Susanna, Hasse, Jarka, Vonna, Gyöngyver, Ewa, Gill, Linda och säkert många fler som jag i vanlig ordning lyckats glömma namnet på.

Läs även andra bloggares åsikter om Folkbladet, fas3, Fredrik Reinfeldt, Prio 1, Myrorna, arbetslöshet, lump, Sveriges framtid, lump

pingat på intressant.se och Twingly

 Dela

ÄNTLIGEN! Någon har vaknat och även denna del av den organiserade brottsligheten får lite dagsljus på sig.

 

Vänsterpartiet tar upp frågan om fusk med assistanspengar i ett pressmeddelande idag. I mitt fall alldeles för många år för sent, men bättre sent än aldrig. Jag känner ändå någon sorts upprättelse av Ulla Anderssons ord:

- Fuskare ska inte kunna sko sig på ett system som är uppbyggt för att förbättra för personer med funktionsnedsättning.

Har skrivit om mitt och sonens personliga fall bland annat i detta inlägg. 

(EDIT: Inlägget i länken togs bort 2010-12-13 i samband med avstängningen/censureringen av bloggen.)

Dumt att upprepa sig, inget väsentligt har ändrats, det som står gäller. Den gode mannen som nämns har dock blivit avsatt och ersätts nu av en annan, mycket kompetent och sansad gentleman.

 

När man pratar om assistans för handikappade och kritiserar penningflödet, tror gemene man oftast att man är en elak jävel med både horn och hakkors i pannan som vill åt de handikappade. Detta är inte fallet. Saken är den att dessa assistansbolag gör miljardvinster på att anställa assistenter och sedan mjölka ut Försäkringskassan på ersättningar som sedan spekuleras till allt annat än assistans. Som i fallet Mikael Fahlander, vars företag Assistansia på en höft skänker 1 000 000 till Örebro Hockey. Av dina och framför allt de handikappades pengar. Vet inte summan just idag, men för något år sedan gick statsbudgeten för assistans på 20 miljarder kronor per år. Och detta vågar inte fegmedia debattera med risk för att bli stämplade som just horn- och hakkorspannemän och -kvinnor.

 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Assistansia, personlig assistans, handikapp, Vänsterpartiet, Ulla Andersson, fusk, organiserad brottslighet


pingat på intressant.se och Twingly


 Dela

Nämnde i det här inlägget företaget Personalstrategerna och deras minst sagt hänsynslösa sätt att behandla sina fas 3-deltagare. I fredagens Östnytt meddelades att en av deltagarna, Hans Hjolgren, nu blivit av med sin ersättning och även polisanmälts för att han har gått ut i media om missförhållandena på företaget.

 

NU FÅR DET VÄL ÄNDÅ VARA NOG!

 

Vad säger grundlagen? Finns det yttrandefrihet i detta land? Heter landet längre Sverige?

 

Är det någon som ska anmälas till både polis och EU-domstol, så är det definitivt inte Hans Hjolgren, utan företaget Personalstrategerna och Försäkringskassan för brott mot de mänskliga rättigheterna.

 

Annars kan man skriva brev eller ringa till Personalstrategerna själva. Ju fler brev och samtal desto bättre! Per Fredriksson ville inte medverka i Östnytt, han kanske hellre vill tala med folk personligen än via media. Den som frågar borde få svar! Här är adresserna:

 

Per Fredriksson

Tfn: 0220-777710(lokaltaxa gäller).

Mobil: 0707-122619

Email: [email protected]

Johanna Pettersson

Tfn: 0220-777711

Mobil: 0707-122618

Email: [email protected]

Besöksadress:

Fristadstorget 8A, 3 trappor

63220 Eskilstuna

Växel: 016-5517870

 

Läs även andra bloggares åsikter om Personalstrategerna, Försäkringskassan, fas3, arbetslöshet, Per Fredriksson, Johanna Pettersson


 Dela

Skrev i går att antingen ljuger eller mörkar Prio1 sin verksamhet. Såg idag ett pressmeddelande från Regeringskansliet inför Reinfeldts besök och blev minst sagt förvånad.

 

"I Sundsvall besöker Fredrik Reinfeldt second handbutiken Prio 1 där man anställt långtidsarbetslösa."

 

ANSTÄLLT! En anställning innebär lön, fas 3 innebär slaveri. Lögn, förbannad lögn och Regeringskansli. Vars personal i och för sig med all säkerhet har blivit förda bakom ljuset av Sara Andersson och Therese Wiklund, ägare av Prio1, numera miljonärer på både hem- och arbetslösa. Men nog skulle man väl kunna begära att Regeringskansliet kontrollerar fakta innan man skickar ut ett pressmeddelande.

 

Läs den lyckliga framgångssagan på Nya Moderaternas hemsida. "Prio1 är min bebis..." BYÄÄÄÄHHH!!! Vilka FIIINA damer som BRYR SIG om de utsatta! Ge mig en näsduk! Och en spyhink. Ingenstans nämns fas 3, eller att företaget lever på hänsynslöst utnyttjande av skattemedel och bidrag, något som de Nya Moderaterna annars brukar motsätta sig.

 

En annan framgångssaga kan vi se i dagens Östnytt. Som en löpeld sprider sig slaveriet, denna gång hos Eskilstunaföretaget Personalstrategerna.  Har länge undrat varför nästan ingen drabbad i fas3 vågar yttra sig men ett par modiga män som tillverkar tomtar och förstör nya möbler hittar vi Motala. Rocknroll! Som Ozzy Osbourne brukar säga.

Och tack för tipsen, Carina och Jarka!

Läs även andra bloggares åsikter om Nya Moderaterna, Fredrik Reinfeldt, Sundsvall, Prio1, Regeringskansliet, fas 3, Personalstrategerna

pingat på intressant.se och Twingly

Dela

Idag besökte statsministern Sundsvall. Och där besökte han Prio1. Om Prio1 har jag skrivit bland annat här.

 

I Rapport fick vi se Reinfeldt tala om Sverige 2010. Glöm Volvo, Glöm SAAB. Glöm SKF, Wasa Knäckebröd, Ericsson och allt annat man har dumpat utomlands. Sveriges Framtid är: Loppmarknader!

 

Rapport (länken ligger till den 17 november 2010, inslaget kommer vid 09.24)

 

Reinfeldt: 
- De förenar så mycket av det Sverige behöver: Ekonomiskt bärkraftig verksamhet och en uttalad idé om att faktiskt ge arbetsmöjligheter åt människor som i övrigt inte kan hävda sig på arbetsmarknaden

Reporter:
- Men är det här en sysselsättning som i längden leder till ett riktigt jobb?

Reinfeldt:
- Jag tycker att det här i sig utgör riktiga jobb.

 

Antingen blundar man eller så har Prio1 ljugit för både statsministern och Rapport. I inslaget säger man att företaget finansieras med lönebidrag och nystartsjobb. Det stämmer inte. Hela Prio1 bygger sin verksamhet på fas3 = statliga bidrag á 225:-/individ/dag. Att Reinfeldt tycker att dumpning av skattemedel till en loppmarknad är ekonomiskt bärkraftig verksamhet klingar lite illa i mitt marknadsekonomiska gehör. Men det är väl det som är framtiden? Ingen ska ha lön, ingen ska ha semester, alla ska jobba, staten står för fiolerna och inget blir gjort. Låter lite CCCP eller DDR i mina öron, men så är jag ju ingen nationalekonom heller.

 

Alla som jobbade på Prio1 inte fick träffa statsministern. Vissa fick vänta utanför. Förvånad? Någon? Östnytt fick i vintras inte heller intervjua vem som helst på Jobbfabriken. Det tycks råda samma mörkläggning på alla förvaringsbunkrar.

 

Men nu är det Sveriges framtid som gäller! Och eftersom jag tror att Reinfeldt stöder sitt land och dess framgångsrika entreprenörer utgår jag från att han lever som han lär. I nästa partiledardebatt vill jag se Reinfeldt i en väl använd kavaj från Prio1.

Läs även andra bloggares åsikter om Prio1, Sundsvall, Fredrik Reinfeldt, arbetslöshet, fas 3, Arbetslinjen, regeringen, Sveriges framtid

pingat på intressant.se och Twingly

Dela

Snubblade av en slump över en debattartikel i SvD författad av Almegas näringspolitiske chef Ulf Lindberg och Marie Silfverstolpe, näringspolitisk expert inom samma organisation. Att en chef skriver under det som de närmaste undersåtarna kommer med utan att läsa genom det först är inget nytt, men att någon som kallar sig expert häver ur sig goja av den här sorten är humor av stora mått.

"Låt alternativa aktörer bidra till att utanförskaptes onda cirklar bryts. Erfarenheter från både Sverige och Storbritannien visar att privata företag och andra fristående organisationer lyckas bättre med att få tillbaka människor i jobb."

Och ETT exempel har man också fått med:

"Ser vi till utvecklingen i Sverige, har vi till exempel kunnat läsa att det privata företaget Jobbfabriken hittills lyckats få 10 procent av de långtidsarbetslösa ”kunderna” i arbete och har enligt företagets vd lyckats bättre än någon annan aktör. Jobbfabriken är bara ett exempel."

Jag sa ju det. ETT exempel. Några andra fick tydligen inte plats. "Enligt företagets vd." Hehehehe...
För eventuella nya läsare kan jag upplysa att både företaget och vd:n har avhandlats ett antal gånger på den här bloggen. Om man låter bluffmakarna själva avgöra vad som är sanning och inte förstår jag att de näringspolitiska experterna inte behöver ha mycket att stödja sig på för att ett påstående blir till fakta. Hoppas att Marie Silfverstolpe har bra lön.

Hade jag varit chef på ”Sveriges största arbetsgivar- och branschorganisation för tjänsteföretag, som har cirka 10 000 medlemsföretag med sammanlagt 500 000 anställda”, då hade nog inte jag skrivit under artikeln i fråga. Är det någon gång näringslivet avslöjar sin egen oförmåga i ett samhälle där begreppet full sysselsättning har spelat ut sin roll, är det väl i sådana här pamfletter där allmänborgerliga floskler får frodas utan någon som helst botten.

En sak till Almega, det har inte slagit er in att människor som är sjukskrivna faktiskt kan vara sjuka? På riktigt? I början av artikeln skriver man pliktskyldigast:”Under valrörelsen fick enskilda sjukfall stor uppmärksamhet i medierna” och ”En kontinuerlig översyn av regelverkets effekter är därför självfallet nödvändigt.” För att sedan hylla de privata initiativen som ska tvinga in de sjuka i aktiviteter för att de ska bli ännu sjukare. På något annat sätt kan inte jag tolka den fortsatta andemeningen av artikeln.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Almega, näringslivet, Jobbfabriken, utanförskap

pingat på intressant.se och Twingly

 Dela

 

Nej, det är inte den sista lördagen i månaden. Det är inte ens lördag eller den sista dagen, eller den yttersta. Men en krönika i Folkbladet finns det! Denna gång med kommentarsfunktion!

Ja, jag vet att det är upprepning för den som läser denna blogg, men jag försvarar mig med att min nationalekonomiska analys kräver en fördjupning. För vad är väl korv om inte nationalekonomi?



Läs även andra bloggares åsikter om Folkbladet, arbetslöhet, fas 3, jobbcoach, arbetslinjen, arbetslöshet, Hillevi Engström, Moderaterna, Alliansen, korv


pingat på intressant.se och Twingly


 Dela