Ljuramannen

Det är onsdag och plikten kallar. Idag ska vi skriva om svartjobb har någon fått för sig. Svårt att skriva om något man inte vet något om… Men jag ska försöka.

 

Jag har nämligen aldrig jobbat svart i hela mitt liv. Jag har aldrig gjort en enda tjänst mot vare sig granne, vän eller familj utan att deklarera för det. I förrgår skottade jag min grannes altan och som tack fick jag en kopp kaffe som jag genast krävde ett kvitto på. Min noggrannhet har medfört att jag numera hyr ett extra rum för alla pärmar med kvitton och deklarationsblanketter. Detta rum drar jag givetvis av i deklarationen, det är min lagstadgade rätt.

 

Nåja, jag kanske överdriver lite. Men det stämmer att jag aldrig har jobbat svart. Tanken har aldrig slagit mig in. Men OM jag någon gång skulle få för mig att svartjobba, skulle jag naturligtvis aldrig i hela mitt liv skriva om det. Så dum skulle jag inte vara.

 

Nu råkar jag ändå veta att det finns andra människor som jobbar svart. Är detta moraliskt försvarbart? Ja och nej skulle jag vilja säga. Samvete och moral är svåra saker. Några gör det för att tjäna storkovan, några för att skryta om det, somliga vill lura staten och får tillfredsställelse av det, en del vill få ihop till ett par skridskor eller en cykel till barnen. För en del är det en överlevnadsfråga.

 

Min bloggarkompis Skuldsatt har en historia här som jag rekommenderar alla att läsa, oavsett om ni gillar svartjobb eller inte.

 

Om man som jag har hamnat i en rävsax som samhället själv har gillrat, man tilldöms en summa att betala som ingen matematiker får ihop, får ingen chans till återhämtning, ingen möjlighet till anstånd eller återbetalning, vad finns det egentligen för orsak att jobba överhuvudtaget? Att jag ska gneta för att återbetala något som Försäkringskassan via Kronofogden tar ifrån mig, var finns poängen? Vad är meningen? Svara Mig, O Store Gud!

 

Om jag skulle förklara den svenska modellen för en människa i, låt oss säga Tanzania med swahili som modersmål, skulle min tolk förmodligen ha en hel del att reda ut. Inte för att jag på något sätt ser Tanzania som ett drömsamhälle jämfört med Sverige, men något mer lättbegripligt måste deras system ändå vara.

 

Hus skulle jag då gå tillväga för att förklara den svenska modellen för min swahilitalande vän?  Jag skulle troligen börja med hur jag hade tänkt mig mitt yrkesverksamma liv.

 

När jag var 23 år hade jag slutat Komvux med toppbetyg. Hade som plan att vidareutbilda mig, hålla fast vid min smått inkomstgenererande hobby, utveckla denna hobby, kanske ha ett litet företag vid sidan om en offentlig anställning. Jag skulle bli ekonomiskt oberoende, klara mig själv, inte behöva ta emot bidrag från samhället, ha en lagom lön, betala skatt så de mindre bemedlade skulle kunna ha ett hyfsat liv också. Jag har aldrig drömt om rikedomar, lyxbilar eller villor, segla törs jag inte, golf verkar tråkigt, tycker att aluminium är ett mer praktiskt material än guld och de som har sett mig kan intyga att modekläder varken är eller har varit min passion. En oberoende medelsvensson som tycker att det är lika häftigt att betala skatt som Mona Sahlin påstår, det var min modell.

 

Hit i berättelsen skulle nog swahilikompisen hänga med rätt bra förutsatt att tolken kunde göra en korrekt översättning av Mona Sahlins uttalande. Då skulle jag glatt kunna gå vidare och förklara hur mitt liv faktiskt ser ut idag.

 

Jobbet jag utbildade mig till fick en politisk lågkonjunktur, modersmålsundervisning jag jobbade med avskaffades nästan. I samma veva skilde jag mig, Försäkringskassan tog ifrån mig det som kejsaren tillhör, skuldberget växte, Kronofogden satte varningstrianglar framför mitt namn, möjligheten till det lilla företaget togs bort, inga fler studielån, inga andra lån heller för den delen, ingen framtid.

 

Det lustiga är att man tar ifrån en möjligheten till egen försörjning men slår inte ihjäl människan för det. Man försörjer honom ändå fast med små medel. När jag inte har fått tag i ett jobb har jag gått på A-kassa, senare i Jobb- och utvecklingsgarantin. Och vem betalar ut ersättningen? Jodå, naturligtvis FÖRSÄKRINGSKASSAN! Samma instans som knäckte min ekonomi måste nu försörja mig…

 

Efter 450 dagar Jobb och utvecklingsgarantin hamnar man i något som kallas fas3, dvs. man blir sysselsatt just där Arbetsförmedlingen tycker att man ska. Nu sitter jag i en helt meningslös terapi och skriver det här blogginlägget eftersom ingen riktigt kan få mig att göra något annat. Hade jag gått hemma hade det varit syndigt, att ta emot bidrag från FÖRSÄKRINGSKASSAN utan att göra en motprestation, det går ju inte för sig förstår ni väl! Nu går jag hit varje morgon, sitter till 16.00, gör inget och det är fullt accepterat. Inte bara accepterat. Jag får samma ersättning som före fas3, men Arbetsförmedlingen betalar 225: - till anordnaren för varje dag jag sitter här och förvaras. Vi är ett hundratal förvarade på just detta ställe, så de som äger vår tid får alltså 22 500 per dag. Av skattemedel. Och detta har bestämts av en regering som vill sänka skatten.

 

Vi tar en snabbrepris:

 

Jag vill jobba vitt men

·        FÖRSÄKRINGSKASSAN knäcker min ekonomi.

·        Jag kan inte jobba, tvingas leva på bidrag från…

·        … FÖRSÄKRINGSKASSAN som i sin tur...

·        …tvingar mig i en åtgärd som kostar…

·        …SKATTEBETALARNA en massa onödiga kronor.

·        Detta har bestämts av en REGERING som vill slopa…

·        …SKATTER men tycker att jag ska göra…

·        …RÄTT för mig.

 

Skulle jag däremot jobba svart skulle det inte

·        generera några inkomster till STATSKASSAN, vilket skulle innebära att…

·        …man fick LÄGGA NER offentlig verksamhet som t ex…

·        …FÖRSÄKRINGSKASSAN…

·        …som inte skulle längre skulle förstöra fler liv utan ge möjlighet till…

·        …EGEN försörjning.

·        Man skulle inte heller ha råd till idiotiska fas3-projekt som…

·        …KOSTAR pengar…

·        …FÖRNEDRAR goda medborgare som…

·        …MIG SJÄLV och hindrar mig att göra…

·        …RÄTT för mig.

 

 

Min swahilitalande kompis och tolken skulle nog vid det här laget föreslå att vi gjorde något annat än försökte begripa oss på främmande kulturer trots min förenklade modell. Vi skulle nog hellre sätta på den här sången med Saida Karoli och dansa hela natten lång och glömma bort att Landet Sverige någonsin uppfunnits.

 

Efter att ha lyssnat och dansat färdigt tycker jag att ni ska ta reda på vad följande bloggare har att säga om svartjobb och annat som berör Landet Sverige.

http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://blogg.aftonbladet.se/18750
http://projektpariktigt.blogspot.com/
http://affesblogg.blogspot.com
http://systemsnyltarna.blogspot.com
http://dwights13.blogspot.com
http://resurspank.blogspot.com
http://inspirera-inspirera.blogspot.com
http://johnnyrockersblogg.blogspot.com
http://autodidact.blogg.se
http://poorloser0.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://superskuldsatt.blogspot.com

Läs även andra bloggares åsikter om Svartjobb, den svenska modellen, Försäkringskassan, fas3, skatt, swahili, Saida Karoli


pingat på intressant.se och Twingly


Dela

Ingen kan väl ha undgått debatten om Lars Vilks idiotiska rondellhund. Att sno ett skämt från Jyllansdsposten och sedan rida på samma våg är varken konst eller debatt. Eller som Ulrika Knutsson uttrycker saken i en massa tidningar:

- Hoten mot yttrandefriheten i världen i dag är så många och så allvarliga att varje publicist noga bör fundera över om man hjälper kämparna för yttrandefrihet mest genom att åter publicera Lars Vilks usla rondellhund, säger Knutson.

Och jag håller med. Att det går att reta upp några extrema muslimer, det vet vi redan. Men hur är det med extrembuddisterna?

Jag provade att göra Jan Ekman till rondellhund men den blev inge bra... se själva:




Jag gav upp när jag såg den alldeles för gulliga kroppen mot det fula trynet och rondellgrisar vill vi ju inte ha. Jag orkade inte ens med själva rondellen.

Men jag tänkte utlysa en Rondellhundstävling! Om någon har en dator, gärna photoshop och lite mer vilja än Ljuramannen så ser jag gärna hela min blogg fylld med rondellhundar. Originalbuddisten kan ni klippa ur mitt förra inlägg, som f ö kan läsas av den som inte har hängt med i mina svängar den här morgonen.

Priset då? Ja... några obetalda P-böter ska jag säkert kunna hitta i byrålådan.

Läs även andra bloggares åsikter om Rondellhundar, buddister

pingat på intressant.se och Twingly


 Dela

Igår skrev Jan Ekman (S) om Rut-avdraget i Folkbladet. Det är fullständigt solklart att en översittare av Jans kaliber vill ha både kvinnor och invandrare som städar upp hans skit.

Jan Ekman, tidigare nämnd som Jan Godman på denna blogg bland annat här, försöker tydligen ge sig in i kommunpolitiken på allvar. Skulle inte förvåna mig om han lyckas.

 

Jan Ekman har varit god man åt min son nu i över ett år. Under tiden har han ljugit, smitit undan sitt ansvar, kört med en ytterst arrogant stil. Tycker ni att man säger till en handikappad pojkes pappa ”Du kan överge honom nu, han är myndig”? Eller ”Jag BEHÖVER inte motivera några av mina beslut till DIG”?

 

När jag som förälder ringer till Jan Ekman lägger han på luren. När jag vill ha ett samtal med honom och överförmyndaren som lyssnande part vägrar han. För ett halvår sedan meddelade överförmyndare Pia Klerhag att de gemensamt hade beslutat att Jan skulle avsäga sig uppdraget. Detta har inte hänt, nu skyller man från överförmyndarens sida på att man inte hittar någon ersättare. Då jag för två veckor sedan skrev till Pia Klerhag och påpekade det orimliga i situationen fick jag följande svar.

 

"Som jag tidigare informerat så har man kvar sitt uppdrag som god man fram tills dess att man blir utbytt. Tingsrätten har förordnat godmanskapet och det innebär att "platsen" som god man inte kan stå öppen, någon måste inneha den. Just nu har Ekman den fram tills dess att vi kan byta god man. Vi har tillfrågat ett antal tilltänkta gode män, men ingen har varit intresserad av att ta på sig uppdraget. Vi har en ny förfrågan ute just nu och inväntar svar från denna gode man. Som jag också tidigare berättat för Dej, rör sig godmansuppdrag om frivillighet, vi kan inte tveka någon att ta på sig uppdrag."

 

När jag TVÅ gånger har frågat samma Pia Klerhag om man kan tvinga Jan Ekman att mot sin vilja sitta kvar har jag inte fått något svar. Men det tycks som om man genom förhalning slipper att byta god man och även att svara på några frågor.

Nu skriver han alltså insändare i det Stora partiets namn. En människa som under ett förtroendeuppdrag inte vill motivera sina beslut en enda anhörig, hur ska en sådan människa kunna svara på större frågor från flera väljare? Är det sådana politiker vi vill ha? Auktoritära narcissister med det egna egot som enda drivkraft?

 
När jag första gången träffade honom sa han att han förutom sosse även var buddist. Är inte så bevandrad med världsreligionerna men har för mig att buddisterna håller ödmjukhet som en dygd. Hur det är med den saken vet jag inte, när jag skrev ett SMS till honom och frågade fick jag inget svar. Någon annan kanske får? Ni kan gärna prova på hans hemnummer 0125-50670 eller på mobilen 070-5423104. Eller varför inte besöka hans tempel på Ängebyvägen 13, 610 24 VIKBOLANDET, närmare bestämt Östra Husby.



Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Vikbolandet, Överförmyndare, god man, RUT-avdraget, Jan Ekman, politiker

pingat på intressant.se och Twingly


Dela

 

Kan man inte skriva själv får man citera. Eller sno som vi brukar säga i min socialgrupp. Såg följande lilla uppmaningslista på Pelle Billings blogg, läs och njut!

Om du är en man som förespråkar kvotering till bolagsstyrelser, och själv har minsta lilla makt i samhället, börja då med att avstå din egen position. Istället för att undervisa andra män att de ska stå tillbaka i sin karriär, så kan du själv göra en konkret insats för att uppnå det mål du strävar efter.

Om du är man och radikalfeminist (Lars Ohly, Anders Borg, Per Schlingmann, Claes Borgström, osv), sluta ta plats i media. Genom att du som man tar plats och utrymme i media på bekostnad av en kvinna så upprätthåller du den den könsmaktsordning som du säger dig bekämpa. För det kan väl inte vara så att det är roligare att säga till andra män att stå tillbaka, än att själv stå tillbaka?

Om du är kvinnlig genusvetare, och upprörd över den könssegregerade arbetsmarknaden, börja då förändringen genom att själv omskola dig till civilingenjör. Om du upplever att du inte vill detta, utan känner att du trivs utmärkt med att jobba med samhällsfrågor och kulturella fenomen, varför kan du då inte tillåta andra kvinnor samma rättighet som du själv tar dig? Vilka är de kvinnor som ska bli civilingenjörer, om du själv inte vill bidra till förändringen?

Om du är en person som leder en genusvetenskaplig institution som vill genuscertifiera andra institutioner på ditt universitet, börja då med att städa i ditt eget hus. Genuscertifiering innebär en rekommendation att kurslitteraturen och lärarkåren ska vara jämt fördelade mellan kvinnor och män. Så innan du uppmanar andra institutioner hur de ska sköta sitt arbete, se till att du fixat till läget på hemmaplan. Även om det inte känns så kul att avskeda flera kollegor och anställa män istället, kan du inte göra annat om du vill leva som du lär.

Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, könskvotering, genusvetenskap


pingat på intressant.se och Twingly


Dela

Idag är det onsdag och det bloggas i stuga och stall. Dagens tema är FRS, en sjukdom som sprider sig som en löpeld genom landet. Alla sjukdomar har ju numera en bokstavskombination, FRS står för Fattiga Riddares Syndrom.

 

Den som myntade uttrycket heter Projekt på Riktigt, en av våra nyaste onsdagsbloggare, och för att förstå sjukdomen till fullo kanske man ska läsa Projekt På Riktigts egen beskrivning, själv törs jag inte skriva allt på grund av långt framskriden hypokondri. Vem vet, min blogg kanske drabbas av virus…

 

Svininfluensan kom och gick, FRS består. Den kan drabba hela samhällen har jag hört. Därför tänkte jag skriva om Finspång.

 

Finspång är ett samhälle ca 30 km utanför Norrköping, en gammal bruksort med 12 000 invånare. En riktig håla. Tro mig, jag har bott där.

 

Att erkänna att jag har bott i Finspång är ett led i min självhjälpsterapi, jag började blogga för att erkänna att jag är en looser på alla plan. Jag kan inte ens stava till looser. Så här säger Urban Dictionary om stavningen:

 

A looser is a loser who can't spell "loser".

Moron: "Hey man, you are teh looser!"
Guy: "It's spelled 'loser' you uneducated bastard."

 

Urban Dictionary kan å andra sidan inte stava till the.

 

Men jag är alltså en riktig jävla nolla, skuldsatt, arbetslös, utstött, ligger i fejd med myndigheter osv. När jag har kommit så långt kan jag lika gärna ta resten också. Jag har bott i Finspång.

 

En väldigt känd poporkester gjorde för en massa år sedan en sång som heter ”Det finns ingen anledning att åka till Finspång”. Numera verkar det finnas ännu mindre orsak eftersom hela samhället tycks vara smittat.

 

Av Finspångs 12 000 invånare riskerar 900 utmätning med en sammanlagd skuld på 126 miljoner.


Detta skrev Folkbladet igår. Av någon outgrundlig anledning har man inte lagt upp artikeln på nätet,  kanhända var den för kontroversiell eftersom den faktiskt i första hand inte belade folk med skuld och skam utan tog upp saker som ”personlig livssituation där arbetslöshet, sjukdom och skilsmässor kan ingå”.

Det intressanta var att det var en person på Kronofogdemyndigheten, Annika Sydberger Norrman som citerades. Denne förnuftige Kronofogde pratade också om det viktiga med förebyggande åtgärder.

- Annars finns en risk att man blir sjuk eller går in i ett missbruk, och det kostar oftast samhället mer att rehabilitera än att förebygga.

 

Enligt Folkbladet är detta kopplat till lågkonjunkturen med uppsägningar och arbetslöshet som följd. Annika Sydberger Norrman igen:

- Det är viktigt att beslutsfattare har klart för sig att vad det innebär att ha så många överskuldsatta. Det innebär inte bara kostnader för individen utan är även kopplat till ohälsa, som kostar samhället 30-50 miljoner kronor per år.

 

I det stora hela en bra artikel av Charlotte Delaryd som här får veckans journalisteloge för att inte en enda gång antyda till lyxkonsumtion i samband med överskuldsättning. Synd att inte hela Sverige fick läsa, tror t ex att både Finspång och cybervärlden skulle klara sig alldeles utmärkt utan den här artikeln.

 

Mer utförlig information om FRS kan ni annars hitta hos följande bloggare:


http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://blogg.aftonbladet.se/18750
http://projektpariktigt.blogspot.com/
http://ljuramannen.blogg.se
http://affesblogg.blogspot.com
http://systemsnyltarna.blogspot.com
http://dwights13.blogspot.com
http://resurspank.blogspot.com
http://inspirera-inspirera.blogspot.com
http://johnnyrockersblogg.blogspot.com
http://autodidact.blogg.se
http://poorloser0.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://superskuldsatt.blogspot.com
 

Läs även andra bloggares åsikter om Fattiga Riddares Syndrom, skulder, Finspång, Kronofogden

pingat på intressant.se och Twingly

Dela

Idag är det den 8 mars, vilket är detsamma som Internationella Kvinnodagen. Därför kan statistik vara på plats, ingen högtidsdag utan statistik! Eftersom jag är man och av naturen lat, snor jag helt sonika denna statistik från Pelle Billings blogg, varför göra samma jobb två gånger?

Hemlöshet - 75 procent män.

Självmord - mer än dubbelt så vanligt bland män och vanligaste dödsorsaken bland unga män.

Utbildning - 91 procent fler kvinnor tar ut en examen från universitet och högskola.

Sjukvård - varje år läggs det 50 miljarder kronor mer på kvinnors sjuklighet än på männens.

Vårdnadstvister - mer än 90 procen av enskild vårdnad tillfaller mamman.

Farliga jobb - 90 procent av dödsfallen på arbetsplatser är män.

Krig - värnplikten gäller bara män, och även när den tas bort är det männens uppgift enligt våra könsroller att försvara landet.

Livslängd - män dör 4,6 år tidigare än kvinnor.

Omskärelse - det är tillåtet att skära av förhuden på små pojkar, medan flickors och kvinnors kroppsliga integritet har skyddats i lagen i tre decennier.

Statsbidrag - det finns lagstiftat om särskilda statsbidrag till kvinnors organisering, men inte för mäns organisering. Vidare läggs 100-tals miljoner kronor på att bekämpa våld mot kvinnor, men inga pengar alls på att bekämpa våld mot män i nära relationer.

Jag skulle vilja komplettera Pelles statistik med 50 000 umgängesföräldrar med underhållsskulder, varav de flesta män.

Men Glad Kvinnodag ändå!

Läs även andra bloggares åsikter om 8 mars, Internationella Kvinnodagen

pingat på intressant.se

  Dela

Det var rubriken vi fick från huvudkontoret inför onsdagsbloggandet. Och får man ett uppdrag är det bara att lyda order, i synnerhet nu när de flesta i bloggmaffian vet var jag bor.

 

Rösta fattigt...? Hur gör man? Jag trodde en gång i min ungdom att jag röstade på rättvisa, solidaritet och andra saker som var moderna på den tiden. Donna Summer var också populär vill jag minnas, men henne kunde man inte rösta på. Nu är Donna lika ute som V-jeans, pudelfrisyrer och VHS. Eller rättvisa och solidaritet.

 

Att alliansen med några få undantag, Jan Ertsborn för att nämna en, fullkomligt skiter i de fattiga borde väl vara rätt klart för de flesta. Sossarna då? Jag har inte hört något om deras inställning till de skuldsattas situation över huvudtaget. V då? Skulle tro att debatten åter igen, hur mycket Egon Frid än debatterar för vår sak, kommer att handla om Lars Ohly är kommunist eller ett ufo. De gröna kan fortsätta att vända kappan efter vindkraftverken, därifrån har vi inget att hämta. (Hävdar jag tills någon bevisar motsatsen.)

 

Bilda eget parti då? Jag skrev redan förra onsdagen att jag är skeptisk mot enfrågepartier. Men när en enda fråga avgör hela ens tillvaro, varför ska man då ens ödsla tid på en massa andra frågor? Och jag har inte mer pengar nu än förra onsdagen.

 

Det råder en otrolig okunskap om de skuldsattas situation, anledningarna till den och viljan och möjligheterna att ta sig ur sin situation. Illustrerar detta med ett exempel på en kommentar som Ulrika Ring fick på sin blogg:

 

"Man tar sig för pannan när man läser alla synpunkter om preskription och annat. Är det total ansvarsfrihet för den enskilde som eftersträvas? Är det bara att spendera och låta några andra - "samhället" - stå för fiolerna?"

Det här är den klart vanligaste attityden. Jag tror att det är en helt och hållet genomärlig människa som har ställt frågan. Och om denna hederliga medborgare tänker jag göra följande antaganden:

1. Människan har inte hört att de flesta skulder inte uppkommer av slöhet eller oärlighet utan av orsaker den skuldsatte inte kunnat förutse, skilsmässa, sjukdom, arbetslöshet, konkurs etc.
2. Människan har ett enkelriktat begrepp på hederlighet. Att ockerräntor gör inkassoföretagare till miljonärer har människan förmodligen inte ens tänkt på. Pengarna ska rulla åt ett håll.
3. Människan är storkonsument av TV3-programmet Lyxfällan.

 

Tänkte som punkt fyra skriva att människan kan också vara ett cyniskt svin som är medveten om folks elände men skiter i och njuter av det, men det skriver jag inte. Den här bloggen ska från och med nu vara korrekt utan fula påhopp. Åtminstone detta inlägg, för nu ska vi tänka positivt!

 

Paritet Fattiga Riddare är nu registrerat, men det fattas fortfarande namn. Och det är bråttom! Så vad du käre slöläsare kan göra är att du laddar ner den här listan, skriver ut den och samlar ihop så många namn du kan och skickar till

Insolvens Stockholm
Box 761
12002 ÅRSTA
 

Om ni tvekar och skakar på huvudet och vill ha mer kött och fakta runt benen, läs vad den övriga onsdagsmaffian har att säga om samma ämne. Till min stora glädje får jag åter igen hälsa hela två nya bloggare välkomna till den mörka sidan för att reda ut frågan hur många överskuldsatta det behövs för att byta en glödlampa för mer ljus i tillvaron. Välkomna Projekt på Riktigt och Poor Loser!

 

Här har ni fakta så det räcker för en hel vecka:

http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://blogg.aftonbladet.se/18750
http://projektpariktigt.blogspot.com/
http://ljuramannen.blogg.se
http://affesblogg.blogspot.com
http://systemsnyltarna.blogspot.com
http://dwights13.blogspot.com
http://resurspank.blogspot.com
http://inspirera-inspirera.blogspot.com
http://johnnyrockersblogg.blogspot.com
http://autodidact.blogg.se
http://poorloser0.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://superskuldsatt.blogspot.com
 

Läs även andra bloggares åsikter om Valet 2010, Nu får det vara NOG, Partiet Fattiga Riddare

Dela

Från och med idag kommer Ljuramannen att skriva i krönikor Folkbladet, sista lördagen varje månaden är det tänkt. Den första krönikan, dagens, hittar man här.

Verkar bli en bra lördag. Först att läsa sina egna ord i pappersformat till morgonkaffet och sedan veta att man ska spela country på ett anrikt ställe i Gamla Stan i Stockholm för en publik som förra gången var både glad och entusiastisk, vad kan man mer begära av en lördag?

Hade egentligen tänkt hänga ut Jan Godman som fortfarande har befattningen som god man åt min son, trots löften om hans avgång. Nu med en överförmyndare som målvakt som slutat att besvara mina brev. Numera heter det att "vi måste hitta en ersättare." Och denna ersättare har man letat efter i ett halvår.

Om detta hade jag tänkt att skriva men väntar till måndagen. Det vore ju synd att förstöra en fin dag. Tills dess kanske jag hittar en fin bild på Jan Godman.


Läs även andra bloggares åsikter om Folkbladet, krönikor, lördag

Pingat på intressant.se

Dela

Det är onsdag och plikten kallar. Order har givits från högre ort att det ska bloggas i vanlig ordning och den som har svurit den heliga eden slipper inte undan. Dagens tema är partibildning.

 

Bland de överskuldsatta kommer ibland tanken upp om ett eget parti. Det gör det hos pensionärer, hyresgäster, båtägare och andra intressegrupper också med jämna mellanrum. Hört talas om Den kokta grodans parti? Någon? De fick visst en röst i Riksdagsvalet 2002. 

Egentligen är jag emot enfrågepartier, eller snarare var. Tills jag kom på att hela min tillvaro styrs av en enda fråga: Jag har inga pengar.

 

Vad anser jag om biståndspolitiken? Jo, jag tycker att den som har kan hjälpa den som inte har. Men kan jag skänka bort något till välgörenhet?  Nä, välgörenhet är lyx för de rika.

 

Arbetslösheten då? Vad tjänar det till att arbeta när man inte får över något?


Vad anser jag om samhället över huvudtaget? Jag anser att det är skit samma vad jag anser, och många andra anser det samma om mitt anseende.


Vi kan fortsätta att rabbla upp frågor på rad, den som är utanför är utanför och så länge ingen bryr sig finns det ingen anledning att försöka bli delaktig heller - Det verkar inte spela någon roll om vi har sossar eller moderater som styr över sina allianser eller koalitioner, frågan om överskuldsättning är och förblir anonym och vi som är utanför kommer att vara det tills vi dör och INGEN bryr sig.

 

Om nu en enda fråga avgör precis allt i ens tillvaro, varför då inte rösta på ett enfrågeparti och på just den frågan? I synnerhet när denna enfråga är en nollfråga för de övriga partierna. Ska väl erkänna att vissa enskilda politiker har tagit upp frågan om överskuldsättning, men inte så det hörs.

 

Nu har ett gäng fattiga riddare fått för sig att registrera ett parti. Partiet Fattiga Riddare. Och det kan ju vara värt ett försök, om inte annat, kanske frågan kommer upp i valrörelsen och får sin lilla del i rampljuset.

 

Skulle däremot landets 400 000 skuldsatta nu helst plötsligt få för sig att rösta på detta enfrågeparti, då skulle även de andra syndarna vakna. Jag vill ge Fattiga Riddares Parti en chans att åtminstone registrera sig. Och här kan DU, käre slöläsare, hjälpa till!

 Det första du ska göra är att ställa dig frågan: Behövs ett parti för överskuldsatta? Eller skulle det bara vara uppiggande för den politiska debatten att ett sådant parti skulle existera? Svara du ja på dessa frågor kan du samla ihop ett antal namn på listan som du laddar ner här nedanför.

Och observera, nu är ingen ute efter din röst, din kandidatur, nej, endast efter din välsignelse att bilda ett parti för överskuldsatta. Vad du sedan själv röstar på är ju faktiskt upp till dig!


För att få registrera ett parti i Sverige krävs 1500 namn med personnummer. Och det är bråttom! Senast den 1/3 måste listorna vara inlämnade.

 

Gör alltså så här:

·       Ladda ner den här listan.

·       Skriv ut den.

·       Skriv på.

·       Posta den sedan till:

Insolvens Stockholm
Box 761
12002 ÅRSTA
 

Detta måste alltså vara pappersformat, riktiga namn och riktiga personer.

 

Vi ger det en chans! Har inte jag lyckats övertyga er, läs följande propagandamakare som just idag agiterar för samma sak.

Läs även andra bloggares åsikter om Partiet Fattiga Riddare, Nu är det NOG, utanförskap, valet 2010 


Pingat på intressant.se

 Dela

Rapport igår:

I krisens Estland struntar många i att betala underhåll för sina barn. I ett försök att komma till rätta med problemet publiceras nu namn på dem som inte har betalat.

Godkännande
För att man ska bli uthängd på justitieministeriets officiella lista måste en av föräldrarna och kronofogden ge sitt godkännande. Intresset är rekordstort och på knappt två veckor har mer än 100 personer hamnat på listan. Här kan man förutom namn också se personnummer och hur mycket man är skyldig sin före detta make eller maka.
-Vi erkänner att listan är utpekande men just för att den pekar ut folk så tror att den har en positiv effekt. Det är klart att ingen vill hamna på listan och därför tror vi att man nu tar ett större ansvar, säger Kaidi Lippis på Estlands justitiedepartement.

"Sovjetmetoder"
Sammanlagt är det idag närmare 5 000 personer i Estland som inte betalar underhåll för sina barn. Myndigheterna tror att det är ett effektivare medel att offentliggöra syndarna istället för att hota med böter och fängelse.
-Obetalt underhåll är ett allvarligt problem i Estland, speciellt i den här svåra ekonomiska situationen. Om en av föräldrarna inte får underhåll varje månad hamnar familjen lätt på en inkomst som ligger under minimigränsen, säger Kaidi Lippis på Estlands justitiedepartement.

-Om man behöver sådana här metoder är det som att gå tillbaka till sovjettiden eller medeltiden för då var det kutym att sätta upp folk på skamlistor, säger familjeterapeuten Merle Ameljushenko till Rapport.

 

Hela inslaget ser ni här.

 

Något för Sverige att ta efter? Det är nästan så jag tycker det. Jag skulle bli nummer ett, och eftersom countryorkestern jag spelar i just nu har halkat till en femteplats på Svenska Närradiolistan, vore det kul att få vara listetta åtminstone en gång i livet.

 

Den estniske mannen i artikeln påpekar att han faktiskt har lite svårt att få pengarna att räcka till. Utan att vara helt insatt i den estniska ekonomin har jag svårt att tänka mig att han ljuger. Kaidi Lippis på Estlands justitiedepartement säger ju faktiskt:

- Om en av föräldrarna inte får underhåll varje månad hamnar familjen lätt på en inkomst som ligger under minimigränsen.

I Sverige blir barnen inte utan pengar, Försäkringskassans garantier gäller och inget fel i det så långt. Jag har svårt att tänka mig att en ensamförälder i Estland får lika mycket barnbidrag, underhåll, bostadsbidrag samt i vissa fall även ett antal andra bidrag, t ex vårdbidrag, som i Sverige. Är det någon som lider i detta land så är det inte nödvändigtvis den ensamvårdande föräldern.

 

 Det anmärkningsvärda är att man från Rapportredaktionen har tryckt en enkät i slutet på artikeln där medelsvensson får tycka till om vi borde införa lite hederlig sovjetaction i Sverige också. Varför bara nu? När ester till exempel vill förbjuda ryssar att existera, frågar Rapport aldrig om svenne också vill förbjuda olika nationaliteter och i så fall vilka.  Inte heller när man rapporterar från den stora världen och berättar om otrogna kvinnor eller homosexuella som stenas till döds har jag sett en enda fråga om vi ska införa stening eller offentliga hängningar som fredagsnöje på Sergels Torg. Nu tar man en populistisk sakfråga ur sitt sammanhang och gör enkät av den utan att ens försöka jämföra de olika ländernas system i övrigt. Tänk om Rapport verkligen skulle börja rota i hur den som inte betalar underhåll i Sverige egentligen har det och VARFÖR han ( ja, oftast en han) inte betalar, skulle Rapport hitta ett sovjet som slår alla skamlistor. Men det vore farligt. Helt plötsligt upptäcker vi att felet inte ligger hos den som inte betalar, utan hos systemet som gör det omöjligt för honom att betala. Sovjet låg helt plötsligt inte där det skulle ligga.

 

Men visst ska vi ha en skamlista! På den svenska listan skulle jag vilja ha två kolumner. ”Detta är Ljuramannen skyldig Försäkringskassan i underhåll” och bredvid den ”Så här mycket pengar hade Ljuramannen innan Försäkringskassan började mäta ut honom”. Då kanske vi skulle få en lite mer sansad bild av verkligheten.
Eller kanske till och med en debatt, där de anklagade får en chans att försvara sig och förklara sin situation?
(Ja, jag vet... det sista var ett skämt.)

Läs även andra bloggares åsikter om Estland, skamlista, Försäkringskassan, underhåll, Rapport


Dela

Allas vår Ulrika på InsolvensStockholm har nyss haft några intressanta ordvändningar med Katarina Brännström om överskulsättning. Något jag bara vill säga och be andra att ta del av. Bloggen Moderater i civilutskottet har också haft en livlig debatt, med ett 80-tal olika inlägg.

Katarina Brännström hör till den moderatgruppen som "är engagerad politiker av just det skälet att jag bryr mig om den lilla människan i samhället." 
 
Och det låter väl bra. MEN: Alla politiker måste börja nästa påstående med ett men, annars blir det ingen politik av det. Så även i fallet Katarina: 

"Men alla människor har ju att hålla sig till regler, lagar och överenskommelser. Om lagarna är orättfärdiga så ska vi ändra dem, men vi måste också se till helheten. Alla som tar ett lån är ju inte offer, alla inkassobolag är inte bovar, enkelt uttryckt."

Nä just det! Allting har en ände utom korven som har två, och vips så sitter vi i riksdan! MEN: Jag ska inte blogga och ha mig i onödan, gå in på Ulrikas sida och via den till Moderater i civilutskottet samt Katarina Brännströms egen blogg och bli häpna, förstummade eller... ja vad vet jag. Här hittar ni Ulrika i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om Katarina Brännström, moderater, civilutskottet, överskuldsättning

 Dela

Den här såg jag i Svenska Dagbladets Näringslivsbilaga igår:

Mira Klintrot är ledarskapskonsult på Hästkraft Ledarutveckling som ger kurser i att bli en bättre chef genom att handskas med hästar

– Vi behandlar i allmänhet hästar bättre än vi behandlar medarbetare. Om du gör rätt med hästen så gör hästen rätt. Är du otydlig gör den fel. Men du tar aldrig reda på om du är otydlig med dina medarbetare utan förutsätter att de ska göra rätt – och inte får de beröm heller.

Vad kan chefer lära av att hantera hästar?

– Det är rätt så likt att leda medarbetare och att leda hästar. När man lär ett djur något säger man ”Duktig, vad bra!” när djuret gör rätt. Chefer kan skicka sina medarbetare på kurs, men sen när medarbetarna kommer hem och gör som de har lärt sig får de kommentaren: ”Har du varit på kurs, eller?” Då vågar man inte testa det nya.

Hästmänniskor är ibland lite bossiga, är det inte risk att cheferna blir det också av den här kursen?

– Kanske om det vore mili­tärer av den gamla stammen som höll kursen, men eftersom det handlar om positiv förstärkning tror jag absolut inte det. Du skulle göra mycket mer rätt och lämna in tidrapporten i tid om din chef ser glad ut när du lämnar in den, i stället för att skälla när man inte lämnar in den i tid.

Som sagt, Svenska Dagbladets Näringslivsbilaga igår. Tänkte inte ens kommentera detta men eftersom den väckte ett par frågor jag inte får ur mig, måste jag nog ställa dem ändå. Väntar tacksamt på svar.

1. Tänk om en chef skulle lära sig att behandla sina anställda som människor istället, undrar hur det skulle gå för företaget?
2. Undrar hur många kurser en sådan chef skulle behöva gå?
3. Hur mycket pengar, tid och dumhet finns det i företag som skickar sina chefer till den här sortens bildningsverksamhet? (Jfr grupparbeten hos Migrationsverket.)

Detta  som Mira Klintrot nämner  när chefen kommer hem och få frågan ”har du varit på kurs?”. Tro fan att han antingen har varit på kurs eller åtminstone inspärrad på hispan när han börjar berömma, bestämma och skrika ptroo när kontoristen går händelserna i förväg. Piskan är i och för sig ingen nyhet.

- Bra jobbat, nu tar jag en timmes lunch! Här får du havre! När jag kommer tillbaka fortsätter vi i travande tempo! Bajsa inte på tangentbordet är du snäll!

  

Läs även andra bloggares åsikter om Mira Klintrot, Hästkraft Ledarutveckling, hästar, chefer, SvD

Dela

Det är onsdag och dags för de mörka krafterna att ta över. Åtminstone om man ser det från den ljusa sidan, deras som har råd med både panoramafönster och lysrör. Vi andra får nöja oss med den gamla 40-wattslampan man köpte på Willys strax innan dom togs ur sortimentet för att ge plats till den mer miljövänliga och bryssellobbade lågenergivarianten för endast det dubbla priset. Äh, miljö- och kärnkraftsdebatten tar vi i nästa inlägg eller till hösten för nu ska det handla om delgivningsmän. Det är temat jag fick i telefonkiosken på Ljuratorget, ur en hederlig gammal Tandberg-bandspelare, gömd på golvet under telefonapparaten. ”Onsdagens uppdrag: Delgivningsmän!” sa bandaren och sprängde sig själv och ICA-Ljura i luften. Pizzerian verkade stå kvar när jag gick förbi med uppdragen krage, hatt och solglasögon.

 

Vad säger man om delgivningsmän? Det är ett hederligt släkte. De gör sitt jobb. Inget ont i dem. Deras jobb i sin tur leder till att folk blir vräkta, får elen och telefonen avstängd, tvingas sova i bilar med handikappade vuxna barn som i Falköping, det är ju inte delgivningsmännens fel. De goda medborgarna till delgivningsmän ringer bara på, ber om en underskrift och går glatt till nästa adress med sina pennor och block. Och det kan väl inte vara något ont i det.

 

Skrev tidigare i höstas om delgivningsmän, men vi får ta det igen. Då hade jag ju hittat ett arbete men hade tydligen inte de rätta kvalifikationerna. Bolaget tackade inte ens för visat intresse, eller så kom handlingarna bort på posten. 

Men det finns rätt mycket som får en med ur mitt perspektiv sett sunt förnuft utrustad människa att undra vad det är för verksamhet man egentligen sysslar med. Så här såg alltså platsannonsen ut:

 

Aktiv Delgivning bedriver rikstäckande delgivningsverksamhet på uppdrag av inkassobolag. Då våra uppdrag ständigt ökar söker vi nu flera platsombud runt om i Sverige.

Vi söker nu en delgivningsman i Norrköping m. omnejd.

Du skall besöka privatpersoner i bostaden för att överlämna en delgivningshandling. Arbetet är flexibelt men arbetstiderna är övervägande kvällar och helger . Det är en fördel om du har tidigare erfarenhet.

Våra krav är tillgång till bil, god lokalkännedom och ett gott ordningssinne.

Ersättning utgår per lyckat uppdrag

 
(Själva ansökan jag skrev hittar ni här i repris. Förstår fortfarande inte vad som gick fel.)

Det här kravet Våra krav är tillgång till bil, god lokalkännedom och ett gott ordningssinne låter rätt harmlöst, det skulle lika gärna kunna handla om en fågelskådare eller någon som ska inventera de kommunala cykelställens allmäntillstånd. Så även ersättningsnivån. Jag skulle i alla fall inte betala särskilt mycket till någon vars tjänster inte kommer att innebära någon inkomst. Jag skulle tippa på att någon i cykelställsbranschen skulle tjäna mer på att få ett förfallet cykelställ rapporterat än vad inkassohajarna får in på en trasig privatekonom som inte kan bidra med annat än livhanken som inte ens forskningen eller organdonatorerna orkar ta hand om. 

 

Men här vankar de, delgivningmännen, av och an, år ut och år in och gör sitt jobb. Som sedan leder till att elektrikern, avhysningsfirman och några till också kommer göra sina jobb. Börjar det lukta gas?

 

I sedvanlig onsdagsanda kan ni läsa vad följande bloggare har för synpunkter i ämnet:

 

Läs även andra bloggares åsikter om delgivningsmän, överskuldsättning

Dela

När jag jobbade som lärare och inte orkade förbereda några lektioner brukade jag lösa det med att visa film. Idag orkar jag inte blogga så värst mycket, det är ju snö ute. Vad nu det skulle vara för förklaring, men klart bättre i alla fall än att jag inte skulle orka ta mitt samhällsansvar som bloggare. Hur som helst:

 

Idag blir det bio!

 

Egon Frid (V) ställde i veckan några frågor till justitieminister Beatrice Ask (M) om överskuldsaneringens vara eller icke vara under en riksdagsdebatt. Beatrice Ask svarade (?) och det hela kan ni se på film, här.

För att kunna se den ordentligt behöver man programmet real player, har ni inte det, laddar ni ner det alldeles gratis här.

 

Det vore dumt att förklara och kommentera en hel film för sunt tänkande människor. Dock kan jag väl tycka att Beatrice Ask inte har särskilt mycket att komma med. Hela tre gånger antyder hon att skuldsanering är onödigt eftersom folk ändå inte ansöker det. Enligt Egon Frid ska det finnas ett klart förslag i mars, hon har knappt börjat fundera på det. Men svårt tycker hon att det är. Hon får ta hänsyn till så många TUNGA remissinstanser, CSN, Riksbanken, Finansinspektionen, ”ja, listan är lång” för att citera Beatrice Asks egna ord.

 

Listan är lång på instanser som vill trycka ner den lilla människan. Men nu råkar det inte vara en enda liten människa utan en sjuhelvetes massa små människor. Om vi skulle skriva upp namnen på alla de överskuldsatta i Sverige skulle den listan bli ännu längre.

 

”Å ena sidan har vi gäldenärerna, å andra sidan de som har lånat ut sina pengar... ” Jag då? Och Försäkringskassan då? Har dom lånat ut pengar till mig? Nä, dom har bestämt att råna mig på en summa som jag inte kan betala, därmed punkt. Oss övergreppsoffer känner hon tydligen inte till – eller vill inte känna till.

 

Hon nämner även ”den ekonomiska situation vi nu befinner oss i” som ett hinder för skuldsanering. Om jag nu går här och inte kan betala ett öre till någon, hur ska jag kunna rädda oss ur ”den ekonomiska situation vi nu befinner oss i”? Jag förstår inte.

Tycker ni att debatten inte verkar trovärdig, kan ni se på den här alternativfilmen istället som kanske beskriver verkligheten något bättre. Annars kan ni se vad andra onsdagsbloggare har att komma med, många är vi! Och framför allt, vi har åter igen, vilken vecka i rad minns jag inte, en ny blogg med oss! Välkommen NoCash till den digitala partisanrörelsen!

Och som sagt, läs dessa:

 

Läs även andra bloggares åsikter om Egon Frid, Beatrice Ask, överskuldsättning, riksdagen

Dela

Det är snart onsdag och dags för veckans grupparbete, dvs onsdagsbloggen. Innan dess  måste jag bara värma upp med att blogga om ett annat grupparbete mina kära undergroundcountryvänner tipsade om tidigare, något de hade sett i Hembygdens gratistidning Extra Östergötland idag. Så det var ju bara att ge sig ut till det stora affärscentret för att jaga gratistidning. Och mycket riktigt:

Homosexualitet kan vara grund till förföljelse i flera länder och ett skäl till asyl i Sverige. Genom projektet Beyond borders vill Migrationsverket sätta fokus på HBT-frågor.

 

Tänk. Migrationsverket kommer på detta nu. År 2010. Ljuramannen brukar reta sig på tjafset om lebbars rätt till insemination och bögars rätt att till att tafsa varandra på kuken i tid och otid, men att folk faktiskt riskerar livet för något dom är, det förekommer. Och det ska det inte. Detta att homosexuella stenas till döds vet till och med jag med min knappa allmänbildning. Men tydligen inte Migrationsverket.

 

Hur ska man då utbildas? Jo, "Bland annat genom ROLLSPEL och DISKUSSIONER kring normer och maktpositioner."

Låter det svenskt? Det är det. Så fort man ska förklara en självklarhet för en myndighet i detta land sätter man igång med grupparbeten, diskussioner och rollspel. Det borde väl finnas enklare sätt att sätta upp riktlinjer och regler än att spela charader.

 

”Övningar till utbildningen har tagits fram i samarbete med RFSL Ungdom.” Åhärrejävvlar...

 

Kan tänka mig hur rollspelet ser ut.

 

- Då kan Sven vara bög och jag tar på mig lösskägget här och är taliban. Nu kommer du Sven fram här och tar mej på kuken!

- Men ska jag...?

- Så ja, Sven, det här är ett rollspel och du ska kunna sätta dej in i bögens situation, hur han känner sej innan jag, talibanen, slår den här hammaren i huvvet på dej. Såja Sven, nu kommer du fram och tar mej på kuken.

- Men jag...

- NU TAR DU MEJ PÅ KUKEN! ANNARS FÅR DU INGEN LÖN!

- Men...

- FÖR HELVETE SVEN, FÖR SISTA GÅNGEN!!!! NU TAR DU MEJ PÅ KUKEN!!!!

 

Och så den efterföljande gruppdiskussionen:

- Sven, hur kände du dej inombords när du tog mej på kuken?

- Jag kände mej väldigt hotad av din stora hammare...


Jag säger bara en sak: Sverige.

 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Migrationsverket, homosexualitet, grupparbete, rollspel, kuk, ta på


Dela