Ljuramannen

När jag gick i skolan läste vi om primitiva kulturer i så kallade u-länder. Vi fick bland annat veta att familjerna i dessa länder oftast var mycket större än hos oss. Man såg det som en trygghet att ha många barn som skulle ta hand om föräldrarna när de blev gamla. Detta behövde man inte i Sverige eftersom vi hade en grundtrygghet i den välfärd vi omgärdades av.

Som ni förstår var det väldigt länge sedan som Ljuramannen gick i skolan, under neandertalsepoken. Då regerade socialdemokraterna, som då fortfarande var ett arbetarparti och stod för en ideologi som de kallade för samma sak som sitt parti. Varför de fortfarande heter Socialdemokraterna har jag ingen aning om, men jag antar att det har något med ett inkört varumärke att göra, ungefär som att Wasa knäckebröd vill vara svenskt trots att det ägs av italienare efter att ha varit schweitziskt i några år först. Dock består brödet fortfafrande av säd. Vad socialdemokratin består av vet jag inte, men inte är det säd i alla fall.

Men detta med att ha många barn, det har blivit mer och mer nödvändigt även i vårt land. För min del hjälper de mig att överleva trots att jag ännu inte är lastgammal min erfarenhet till trots. Barn utan betalningsanmärkningar är det bästa man kan ha. En kan man skriva över bilen på, en annan står för telefonen, en tredje har lånet om teven och datorn och den fjärde har hand om hyreskontraktet. Under tiden försöker jag uppfostra dem till så laglydiga medborgare det går så inte de i sin tur samlar på sig en massa betalningsanmärkningar. Till döttrarna ger jag rådet att de helst bör skaffa så många barn som det går för att trygga sitt eget och sina bröders uppehälle. Sönerna däremot avråder jag från att föröka sig och säger "vill ni ha det som er far?" Generna tycker jag att flickorna får föra vidare och därmed lura pojkstackare från andra familjer som jag fullkomligt skiter i så fort de har givit oss sin säd. (...värst vad jag tjatar om säd idag...) Repressalierna vad både heder och underhåll beträffar borde de ha tänkt på innan de gav sig på MIN dotter...

Nu skulle naturligtvis aldrig jag skuldbelägga en främmande pojkstackare som av ren godhet via Försäkringkassor och domstolar erbjuder min dotter en massa bidrag, tvärtom, han får gärna komma hem när han än önskar och träffa sin avkomma, men nån jävla arvssynd får jag väl ändå föra vidare, dock helst inte till mina egna söner, men eftersom detta samhälle så gärna belägger en utvald del av sina medborgare med kollektiv skuld, får väl jag också dra mitt strå till stacken. Kan man inte slå uppåt, får man väl ta seden dit man kommer, dvs till jorden, och slå på en som redan ligger på en lika hård spånmadrass som en själv.

Egentligen skulle man kanske börja slå uppåt istället men det verkar inte riktigt vara på modet. Och vem vill vara omodern?

Men så det blev! Från början var det tänkt att den här skriften skulle handla om betalningsanmärkningar och visst berörde några rader ämnet. Men som sagt, nu blev det som det blev. Skulle ni vilja syna om någon annan kanske kan skriva något mer upplysande om ämnet betalningsanmärkning, kan ni ju titta på följande bloggar:

http://blogg.aftonbladet.se/18750
http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://superskuldsatt.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://metrobloggen.se/villerider
http://affesblogg.blogspot.com/
http://systemsnyltarna.blogspot.com/

http://dwights13.blogspot.com/
http://fonzie.bloggspace.se

Diskutera gärna vidare hos Fattiga-Riddare, forumdelen för bloggkommentarer.

Efter mitt senaste inlägg valde Jan Godman att gömma sig för både mig och sin chef, dock hade han hört av sig  till min exhustru och läst upp post mellan överförmyndaren och honom. I stället för att kontakta sin chef, kontaktar han alltså exhustrun. Detta tyckte även Överförmyndaren var ett märkligt beteende. Efter en vecka hörde han av sig till henne och sa att han skulle fortsätta som god man. Då ville jag åter igen ha ett samtal med honom. Det var över en månad sedan. I söndags skrev jag ett brev till Överförmyndaren med de inledande orden "Nu har jag fått nog" och därefter en text där ord som pajas, teater och myndighet som skyddar lögnare förekom.


Igår fick jag ett brev från Överförmyndaren där man bland annat kan läsa följande:


"Vi har valt att byta god man eftersom situationen har hamnat i ett låst läge och vi anser därför att det är bättre att man börjar om med nya krafter."


Nu hoppas jag att det är så. Jag vill nämligen så gärna skicka ett julkort till Jan Godman och tacka för ett gott samarbete och önska honom lycka till i hans fortsatta liv. Jag vill tala om att han ska lämna det negativa, gå stärkt vidare och se de positiva bitarna med att ha lämnat sitt uppdrag. Till det positiva kan han bland annat räkna det faktum att hans hus fortfarande står oskadat kvar på samma ställe som förr.

Jag hade tänkt skriva om 70-talets barnprogram. Det är rätt ofta man får höra repliken "Staffan Westerberg förstörde mitt liv", tror att det var Jonas Gardell som började med det och sedan har alla komikerwannabees som fått chansen att synas i TV presenterat detta slogan som sitt eget varumärke. Varför hade jag då tänkt skriva om det? Jo, härom dagen blev jag åter igen stoppad av en ung typ i handelscentrat som ville ge mig ett bra telefonerbjudande, 0:- för en sjuhelvetes massa samtal och mms och sms och cps och adhd och va fan allt nu heter i moderna telefoner. Då kom jag att tänka på barnprogrammen jag såg på 70-talet.

Då lärde TV oss barn något som kallas kritisk gransking. Och det, förstår ni, gick ut på att bland annat ifrågasätta reklam. Minns tydligt hur man lärde sig detta med fotbollsbilder, för att få den största stjärnan i sin samling krävdes att man fick köpa en sjuhelvetes massa fotbollsbilder. För att få bilden med Pelé var man kanske tvungen att stå ut med 128 Ronnie Hellström. Businessmännen tillverkade helt enkelt en mindre mängd pelébilder än hellströmbilder. Ungefär som med nitlotter hos PROs lottstånd, fast då går lottpengarna till nånting bra (vill jag åtminstone tro). Men fotbollsbilderna handlade bara om att lura barn. Det fick vi lära oss. Vi fick även lära oss att ingenting är gratis även om reklamen säger så. Eftersom jag kommer ihåg det så väl måste jag ju ha lärt mig nånting av barnprogrammen på sjuttiotalet. Och eftersom jag inte var dum i huvvet när jag var 12, varför ska jag bli det nu? Detta tänkte jag säga till telefonförsäljarspolingen men lät bli, han gör ju bara sitt jobb... Och eftersom han inte var född på den tiden då man lärde sig kritsk granskning hade han naturligtvis inte vett att sålla bort detta idiotjobb utan trodde fullt och fast att hans lott i livet var att stå och bli bespottad och förlöjligad av irriterade ljuramän för så hade Arbetsförmedlingen sagt till honom att livet är.

Om detta hade jag tänkt att skriva. Men så dök TV4 upp med sina morgonnyheter i lördags. Inslaget "Så unviker du Kronofogden". Ja, jag vet att det står unviker, det är inte jag, det är TV4, se själva:

http://tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1349512　

Och har ni inte orkat med hela inslaget förstår jag er mycket väl. För det TV4 försöker med är att skapa ett barnprogram av 70-talstyp med den skillnaden att där 70-talet försökte lära barn sanningen, försöker TV4 få vuxna människor att känna sig som idioter. Pedagogiskt förklarar Intrum Justitias skandinavienchef Monika Elling för oss hur samhället fungerar. "Hjulen ska snurra, om inte jag betalar till dej och inte du betalar till Kalle som i sin tur inte betalar Kajsa..." Eller att "hela samhället är som en trafikstockning efter en olycka..." Det sistnämnda tycker jag i och för sig kan stämma, hela systemet är inget annat än en enda stor olycka.

När hon sedan kommer med ett punktdiagram som beskriver hur man ska klara sig blir sagan bättre än den i Kalle Ankas julafton, ni vet han i exemplet som inte betalade till Kajsa... Detta är hennes råd till medelsvenne:

• Gör en budget
• Säkra att du har intäkter som täcker utgifterna
• Om du måste ta lån se till att klara av räntor, fakturor och amortering
• Läs det finstilta innan du godkänner avtal

På detta säger reportern:

- Men det här låter som rätt självklara saker...

Ja tro fan att det är självklara saker, det är ju ett barnprogram!

Så här kan däremot verkligheten se ut:

En gång i tiden ville jag leva efter Monika Ellings punktdiagram, men så råkade jag skilja mig och diagrammet stämde inte. Jag gick till konsumentvägledaren i kommunen. Han tyckte att vi skulle göra som i Ellings diagram.

- Vi gör en budget åt Dig, sa konsumentvägledaren.

- Bra, sa jag och tillade:

- Kan vi ha den här som grund?

Sedan visade jag upp pappret där Försäkringskassan krävde mig på underhåll som tillsammans med hyra och el skulle ge mig 20 kr att leva på i månaden. Då gav konsumentvägledaren upp och hade som förslag att jag skulle låta allt gå till Kronofogden för att klara av Monika Ellings andra punkt "Säkra att du har intäkter som täcker utgifterna". Med utgifter menade han nu de utgifter som förhindrade en för tidig död, mat och sånt, ni vet. Och enligt konsumentvägledaren skulle jag aldrig någonsin mer i mitt liv behöva bry mig om de återstående två punkterna "Om du måste ta lån se till att klara av räntor fakturor och amortering" och

"Läs det finstilta innan du godkänner avtal",  för varken amorteringar eller avtal skulle jag aldrig mer komma i kontakt med.

Till sist har Monika Elling mage att göra reklam för sitt bolag Intrum Justitia med att påstå att man från deras sida "vill ha kontakt och en dialog med gäldenären, man vill hjälpa till, göra en avbetalningsplan, ge positiv feedback, stötta blablablabla......" Senast då förstår man att detta är ett barnprogram från år 2009, inga farliga dockor gjorda av strumpor, inget kritiskt granskande, bara en saga om hur alla ska få det bra. Inget heller om ockerräntor som växer utan att skulden minskar, avstängning av el för att Intrum inte går med på avbetalning, den enda feedbacken för min del har hittills bestått av en delgivningsman från underhuggarfirman Unicol, han var i och för sig både positiv och glad när han talade om att han bara gör sitt jobb han också.

Hejdå alla barn! Det var allt för idag! Men glöm inte mössa och halsduk, det blåser ute!

Att rösta, eller icke rösta, det är frågan. Och temat för onsdagens bloggsyndikat.

　

Att vara en del av demokratin vore kul om man var. Demokrati ska visst betyda folkvälde. Att folket på nåt sätt bestämmer över sitt öde. Och det går ju inte. Hur skulle det gå om folk gjorde som dom ville? Därför har man begränsat detta välde till några fåtal som styr och ställer för oss andra och då pratar vi istället om Parlamentarisk Demokrati. Och skillnaden mellan Parlamentarisk Demokrati och Verklig Demokrati verkar vara milsvid.

　

Eller kanske är det så att flertalet bestämmer men några lämnas utanför. Ett tag trodde jag att jag var ensam, men nu har jag fått siffror på en halv miljon överskuldsatta, runt tvåhundra tusen barn som inte träffar sina pappor, ett helt gäng arbetslösa, ett minst lika stort gäng sjuka som på papper tvingas att bli friska, lägg sedan till killen som jag igår köpte Situation Stockholm av plus hans kompisar. Då får man fram en jävligt stor summa röstberättigade medborgare som inte har nån röst. Och så några invandrade individer både med och utan papper som saknar både röst och rätt.

　

Själv har jag alltid röstat i allmänna val, EU-pajaseriet undantaget. Nu vet jag inte längre. Man vill väl rösta för att kunna påverka. Men hur ska man påverka när det inte ens talas om ens existens?

　

Av nämnda grupper talas det om sjukskrivna, arbetslösa, hemlösa och invandrare då och då i media. Och reaktionen brukar bli att det är ju fruktansvärt! För att sedan låta de sjukskrivna, arbetslösa och hemlösa förbli lika sjukskrivna, arbetslösa och hemlösa som förr. Invandrarna kan alltid åka hem och bli skjutna eller dö en naturligare död.

　

När det talas om diskriminering handlar det nästan enbart om kvinnor och homosexuella. De sistnämnda brukar jag själv göra mig lustig över på min blogg då och då. Inte alls för att de är homosexuella i sig, jag har inget emot att två pojkar drar varandra i kutterutten och två kvinnors hånglande med varandra kan te sig riktigt sött. Hehe... Det kan de gärna få göra om de tycker att det är skönt. Jag tycker bara att deras problem förstoras så in i hästväg när det inte handlar om så värst mycket diskriminering egentligen, det handlar inte om mat på bordet eller att få sin el avstängd, inte att möjligheterna att träffa sina egna barn minimeras.

　

Det kan nog finnas kvinnor som tjänar sämre än män, men särskilt diskriminerade är dom inte heller. När Mona Sahlin talar om att få in fler kvinnor i bolagsstyrelser, tycker jag att det är ganska långt från diskriminering. För min egen del spelar det ingen större roll om den som ger mig sparken är man eller kvinna.

　

Vad media nästan aldrig pratar om är överskuldsatta och frånskilda pappor. Varför vet jag inte men så är det. Trots att vi uppenbarligen är utsatta för regelrätt dikriminering nämns vi inte. Jag skulle vilja kalla det dubbel diskriminering. Var det inte sånt man pratade om som ett av de mer fungerande straffen i gamla DDR? Att tysta ner någon, göra denna till en ickemänniska? DET ÄR SÅNA VI ÄR! ICKEMÄNNISKOR! skriker Ljuramannen till sina 12 läsare.

　

Vem ska då ickemänniskan rösta på? Eller ska han eller hon?

　

När jag har skickat min berättelse till politiker i riksdagen har jag fått några svar. De flesta svarar "vi ska titta på din fråga" och sen hör dom inte av sig.

　

En som hörde av sig var Helena Rivière, moderatkärring, här ett litet utdrag ur hennes svar:

　

"Enda chansen för dig att komma ur skulderna är väl just att du jobbar allt vad du kan och att Kronofogden tar allt över existensminimum tills du är fri.

Jag förstår att det är tufft, men du har ju rätt till ett grundavdrag på 100 000 kronor i relation till Försäkringskassan?

Dessutom kan ju skulden diskuteras med Försäkringskassan om det finns synnerliga skäl."

　

Ska jag rösta på henne? Vad tycker ni?

　

En annan moderat, Lars-Arne Staxäng däremot svarade så här:

　

"Tack för ditt brev, och den information du gav mig. Ja, jag vet hur illa systemet är konstruerat, och hur lätt det är för dem som står utanför att hamna på obestånd. Jag satt i Länsrätten i Göteborg i 15 år, och där fick jag inblicken hur många har det. När dessa frågor tas upp och diskuteras, så för jag ofta fram argument om större rättvisa för den part som inte har vårdnad om barnen. Det kommer jag att fortsätta med. jag har också i år skrivit en motion tillsammans med ett gäng andra moderater om en större rättvisa vid vårdnadstvister. Du kan gå in på Riksdagens hemsida och söka på mitt namn så får du se."

　

Två politiker, två svar. Problemet är bara att dom finns i samma parti. Kan man rösta på ett halvt parti? En halv röst och så ger man den andra halvan till, ja, vad sägs om Vänsterpartiets Anna Persson som bifogade ett långt svar där vi plockar följande:

　

"Vänsterpartiet har ett antal förslag som syftar till att göra situationen för överskuldsatta människor drägligare:

Lagstifta om statliga saneringslån och sociala lån

Inför absolut preskriptionstid (avskrivningstid) för privatpersoners skulder

Förbjud lån till ockerräntor

Förbjud sms-lån/snabblån

Sänk beloppsgränsen för när en förenklad kreditprövning får ske

Betalningsanmärkningar gentemot privatpersoner ska kvarstå i ett år i stället för tre år

Betalningsanmärkningar som registrerats felaktigt ska bli lättare att radera

Strama upp inkassobolagens indrivningsverksamhet

Sänk kostnaden för betalningspåminnelser och kravbrev

Öka förbehållsbeloppet vid utmätning

Utred hur många barn som växer upp med föräldrar som är föremål för utmätning"

Och det var väl inga dåliga grejer!

　

Kan ju nämna att ett antal folkpartister, miljöpartister och kristdemokrater har svarat och lovat att titta på frågan. Riksdagen har en utedning som KD:aren Emma Henriksson skickade, Utredningen om ekonomi och föräldrasamarbete vid separation där man bl a tar upp pappors överskuldsatthet.

　

Nu är problemet att nå ut med dessa budskap också. Det finns alltså folk i beslutsfattande positioner som skriver en hel del fina saker som sedan ingen hör talas om eftersom media pratar om jämställdhet som om alla i hela landet vore medelklass. Det är ju ett känt faktum att det är medelklassväljarna man vill tillfredställa eftersom dom tydligen är flest och lönsammast enligt nån statistik nånstans. Vi är inte intressanta, för nån bland de stora påvarna har fått för sig att vi inte tillför något, vi kostar. Att vi sedan skulle kunna börja tillföra om vi fick chansen har dom inte tänkt på.

　

Och jag kan ju i samma andetag även nämna att ingen socialdemokrat personligen hittills har svarat på mitt brev, däremot har Karin Berg (S)varat direkt å partiets vägnar via nån sorts allmän politbyrå.

　

"Socialdemokraternas ståndpunkt när det gäller försörjningsbördan är att det

är föräldrarna som har ansvaret för sina barn. För att garantera barn till

särlevande föräldrar en viss ekonomisk standard går samhället in och

betalar underhållsstöd när en förälder inte har möjlighet att betala på

grund av sin ekonomiska situation. Den bidragsskyldige ska återbetala ett

belopp till staten som helt eller delvis motsvarar underhållsstödet.Vi

socialdemokratern ser det som nödvändigt, i vårt oppositionsarbete, att

arbeta för fortsatt reformering av underhållsstödsystemet."

　

Och då frågar jag Dig käre läsare, vad ger vi för det röd-gröna samarbetet med tanke på att det är det här partiets röst som kommer att höras? Och vem försvarar den svage idag? Enligt den nuvarande socialdemokratin verkar det inte finnas några, däremot bör man åter igen rädda medelklassen.

　

I slutändan kommer ändå valet att avgöras i media. Frågan är om våra röster kommer att höras? Kommer ett enda parti att prata om folk utan pengar? När man pratar om sysselsättning verkar inte försörjningen, utan plikten vara det avgörande.

När t o m Anders Borg lite slarvigt i radio råkade säga att det kanske för mig inte lönar sig att arbeta, visste han inte hur rätt han hade. Men vad ska systemet med oss till då? Och vad ska vi med systemet till?

Lek med tanken att 400.000 människor helt plötsligt skulle börja skriva insändare, bloggar, ringa till radio, tv, tidningar med ett enda budskap: Vi tänker inte rösta i år. Vad tror ni skulle hända? Det finns INGET som den Parlamentariska demokratin är mer rädd för än ett lågt valdeltagande. Den Verkliga Demokratin däremot skulle kanske kunna göra sig hörd. Åtminstone skulle väl någon på Expressen, Aftonbladet, DN, SR och SVT ställa frågan "varför inte det då?". Som jag sa, lek med tanken!　

Som kuriosa kan vi ju nämna att jag även har skickat mitt brev till Kommunistiska Partiet och Sverigedemokraterna. Ingen har svarat. De förstnämnda är alltför upptagna att polera sina gamla leninstatyer och för de senare var nog frågan för svår. Det färdiga svaret fanns inte bland kryssalternativen på A4-bladet för argumentation, vilket ofta brukar bli  fallet med frågor man inte har ställt själv.


Ungefär så funderar Ljuramannen en onsdag som denna. Men det finns fler som funderar i samma banor, eller åtminstone kring samma tema, nämligen:


http://blogg.aftonbladet.se/18750
http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://superskuldsatt.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://metrobloggen.se/villerider
http://affesblogg.blogspot.com/
http://systemsnyltarna.blogspot.com/

http://dwights13.blogspot.com/
http://fonzie.bloggspace.se

Diskutera gärna vidare hos Fattiga-Riddare, forumdelen för bloggkommentarer.

　

Såg i tidningen att lesbiska par som vill inseminera sig får betala 3000:- istället för heteropar som klarar sig undan med 300:-. Något de lesbiska motsätter sig och kallar det hela för diskriminering. Landstinget motiverar det med att det i dessa fall inte handlar om medicinska hinder.

Jag tycker lebbarna ska känna sig stolta. Eller vill de fortfarande att homosexualitet ska klassas som en sjukdom?

Inför Fars Dag publicerade NT och Corren en helgbilaga om pappor som också skulle vilja fira fars dag. En lyckad helgbilaga som idag i sin helhet publiceras på nätet i pdf-format:


http://www.corren.se/ostergotland/?articleId=5029924&date=&menuids

Carina Glenning borde få varje journalistpris som utses för i år.

 

Det är onsdag och gemensam bloggdag. Temat för den här veckan var "att få vardagen att gå ihop". Det var ett enkelt tema. Det går inte.

Alltså väntar vi på nästa onsdag och att någon uppfinner ett annat tema som det går att skriva om. Ha en trevlig onsdag bland de gula löven!

------------------------

Är ni kvar? Okej då. Vi gör ett försök.

Även om man kanske inte behöver gå hungrig så är det inte mycket mer. Att våndas över om man ska bli vräkt eller om dom ska stänga av elen är vardag för många av oss. Att Eon numera anlitar torpeder i form av Intrum Justitias delgivningsmän är sjukt. När en elräkning väl hamnar hos Intrum finns ingen som helst möjlighet till avbetalningsplan. När man ringer till dem är svaret "hela beloppet eller inget alls". Elen i sin tur stänger ett gäng andra legoknektar av som lyder under firman Relacoms malaj- och korpralvälde. Att detta skulle kunna drabba barnfamiljer trodde jag inte, men så är fallet. Har alltid fått förklarat för mig att Eon först kontaktar kommunen och socialen men icke. "Hej, vi ska stänga av elen, men ta det inte personligt, vi gör bara vårt jobb! Så där, ha en trevlig eftermiddag!" Åsså sjunger dom en liten visa till melodin Imse-vimse-spindel. "Knipsa knipsa kabel, ända ut i..."

Att vara far till ett handikappat, numera myndigt barn, är inte kul när man inte kan göra något. Just detta barn vill åka bil på söndagarna. Vad gör man när tanken är tom? När modern får barnbidrag, underhåll, vårdbidrag, bostadsbidrag samt lön som vårdare åt sitt eget barn, inte kan bidra med en hundralapp till bensin utan hånskrattar och ber en att gå till socialen, när en God Man fyller på med samma hånskratt och tycker att "Du kan skita i ditt barn, han är myndig och nej, jag tänker inte motivera några beslut för dig, för det behöver jag inte!" Då är livet inte roligt. En tröst är att det kan finnas förstående vuxna styvbarn med i bilden som kan sticka till med en hundring, men ska det verkligen vara så enligt gällande socialpraxis?

Att vara sedan vara far till en fullt frisk tonåring som inte kan gå på bio den helgen han är hos en känns inte heller kul. När modern sedan ringer och klagar för att man snålar på sin son, "Du kunde väl ställt upp med en biobiljett, så mycket kostar det inte!" Nähä. Men har man inga pengar så har man inga. Att dela på barnbidrag är något som har varit på tapeten och finns även som lagförslag, det låter fint. Det är bara det att förslaget även innehåller klausulen "så länge man är överens".

Skulle föräldrar vara överens skulle det inte behövas några lagar. Nu är detta inte alltid fallet, så därför har man stiftat en massa lagar som går ut på att utesluta papporna från föräldraskapet helt och hållet. Folk blir visserligen inte mer överens för det, men det blir lugnast så. Tar vi dessutom ifrån dom allt människovärde som vårt moderna samhälle kräver och hindrar dem i all fortsatt utveckling, minimerar deras existensnivå och tystar ner hela bunten, då klappar dom i sämsta fall ihop, i bästa fall skjuter dom skallen av sig. Bråkar gör dom sällan och dom som gör det, får dels stå som varnande exempel för de övriga, dels skapar dom jobb inom social- och kriminalvården.

Ärade läsare, börjar du få nog? Om ja, varför sitter du kvar för? Det finns ju så mycket annan trevlig underhållning på samma internet som du är uppkopplad på. Musik, spel, porr och ja... till och med ännu mera porr. Klart mer sevärt än det här jämrandet.

Har du däremot inte fått nog tycker jag att du kan läsa följande bloggar som just idag skriver om samma ämne:

http://blogg.aftonbladet.se/18750
http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://superskuldsatt.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://metrobloggen.se/villerider
http://affesblogg.blogspot.com/
http://systemsnyltarna.blogspot.com/

http://dwights13.blogspot.com/
http://fonzie.bloggspace.se

Diskutera gärna vidare hos Fattiga-Riddare, forumdelen för bloggkommentarer.

　

　

Två nyheter ur dagens lokaltidningar:

Slottsfrun fick samhällstjänst
(Folkbladet)

500 kronor till brottsofferfonden och samhällstjänst, det blev den vilkorliga domen för den kvinna som förvarade en skarpladdad pistol i nattygsbordet på slottet.

Den 35-åriga kvinnan hävdade under rättegången att hon bara hade pistolen för att skrämmas. Hon och hennes man hade hört av säkra källor, däribland polismän, att hon och hennes man skulle rånas av flera grovt kriminella gäng. Eftersom hon ofta är ensam hemma när mannen jobbar borta under perioder lånade hon pistolen av en vän.

- Vi äger guld, diamanter och andra ädelstenar och det är klart att jag är rädd för att bli rånad, men också för att bli våldtagen, sa kvinnan under rättegången.

Naiv
Under rättegången sa kvinnan också vid flera tillfällen att hon är så naiv, något som den eniga rätten tagit fasta på. För gärningens straffvärde uppgår enligt tingsrättens mening till fyra månaders fängelse.

Den stränga syn som lagstiftaren har på innehav av illegala och livsfarliga vapen hör samman med att de används vid grova våldsbrott. Kvinnan har utom vid ett tillfälle förvarat vapnet i lådan. Hon saknar kännedom om hur vapnet används och det har enligt rätten inte funnits någon riska att hon skulle använda det vid våldsbrott.

Kvinnan har erkänt brottet och samtyckt till samhällstjänst i 120 timmar.


Och så tar vi nyhet nr 2:


23-åring hade laddade vapen i garderob
(Norrköpings Tidningar)

När polisen gjorde husrannsakan hos en 23-årig man i Norrköping fann de inte bara narkotika utan även vapen.

Polisen gjorde husrannsakan av helt andra skäl men det visade sig att mannen förutom narkotika även hade skarpladdade vapen hemma.Vapen som hittades i en låst garderob. Det var ett avsågat hagelgevär och en revolver av typen Magnum. Revolvern var laddad med sex patroner. Hagelgeväret som är av okänt märke och var laddat med två hagelpatroner och det fanns även ytterligare ammunition i närheten. 23 åringen åtalas nu misstänkt för grovt olaga vapeninnehav, grovt narkotikabrott samt misshandel.

23-åringen har uppgett att han kände sig hotad av personer som var ute efter att råna honom då han förvarade narkotika i bostaden.han har också sagt att han även haft en pistol, men att den stals vid ett inbrott i hans lägenhet.

Vid husrannsakan fann polisen även sex påsar med marijuana i klädkammaren. Var och en vägde cirka 100 gram. Det fanns även mindre av marijuana på två andra platser i lägenheten.

Mannen hade även en digitalvåg som han antas ha vägt upp narkotikan med. Förutom innehav av narkotika så har han också troligtvis paketerat om narkotikan för försäljning.

Inga större skillnader alltså, båda har skaffat vapen för att kunna skydda sin egendom. Nu har 23-åringen inte fått något straff ännu, men vi hoppas på något liknande som för slottsfrun. De 500 kronorna som slottsfrun fick betala tror jag i och för sig är svårare för 23-åringen att få ihop, för jag antar att myndigheterna beslagtog hans värdekapital, dvs drogerna, vilket jag inte tror man gjorde med slottfruns diamanter. Därmed hoppas vi att rätten tar hänsyn till inkomstbortfallet.

Jag hoppas också att 23-åringen är klok nog att åberopa naivitetsklausulen och att rätten tror honom. Hade han inte varit så naiv, hade han vetat att det är farligt att knarka.

Det talas mycket om islam i Sverige, man förfasar sig över de stackars barnen som inte får äta gris i skolan och det skrivs motioner mot att okynnesbära burka i tid och otid. Vad som nästan inte alls talas om är det muslimska räntesystemet. Förklaringen skulle kunna vara att det är svårt att prata om något som inte finns, men så lätt är det nog inte.

　

Enligt islams grundtankar är det förbjudet att betala eller ta emot ränta. Så hemskt! Vad bygger dom sina samhällen på egentligen? Arbete? Att endast ta betalt för utförda jobb? Det går väl inte?

　

Hela vårt ekonomiska system är uppbyggt på att man tjänar pengar på att låna ut, kräva tillbaka med råge, spekulera, lägga på lite till och ruinera motpart. När man sedan inte får ut mera, då säljer man sina fordringar till företag som i sin tur tjänar ännu mera pengar på att låna ut, kräva tillbaka med råge, spekulera och lägga på ytterligare lite till för att ruinera den redan ruinerade.

　

När man sedan inte kan riva ruiner mer än till grunden träder den sista instansen in. Kronofogdemyndigheten. Ockrarnas sista skyddsnät. Och nu börjar det jag egentligen skulle skriva om.

　

Något jag inte kan begripa är hur Kronofogden (läs staten) kan tillåta sig att agera målvakt i detta hänsynslösa spel. Skulle inte svenne ha detta hot från storebror skulle svenne inte gå med på att betala idioträntor. Svenne skulle ge fan i de orimiliga påläggen om det inte vore lagstadgat. Men laglydiga medborgare viker sig och bugar djupt när något är lagenligt och legitimt.

　

Idag är det onsdag, flera bloggare skriver om samma ämne. När man diskuterade dagens tema föreslog någon att man skulle kunna skriva ett öppet brev till Kronofogdedrottningen själv, Eva Liedström Adler och fråga. Då kom någon annan med en invändning att hon faktiskt inte alls är den största suggan i stian, denne någon bifogade t o m en artikel från DN som bevis, där hon tillsammans med ett par generaldirektörer och andra lärda framstår som riktigt sympatisk. Den artikeln kan ni läsa här:

　

http://www.dn.se/opinion/debatt/regeringen-maste-ta-ansvar-nar-vi-hamnar-i-skuldfallan-1.478783 

　

Och helt plötsligt blev allt helt obegripligt för Ljuramannen. Människan är human och jobbar ändå med att göra livet surt för de 400 000 människor hon nämner i sin artikel. Hon tycker att "Regeringen måste forma en tydlig strategi för skuldsanering." Vidare tycker hon att "Ingen, varken gäldenären själv, borgenären som har fordringar eller samhället i stort, vinner på att låta någon förbli i det ofta mycket långvariga utanförskap som det innebär att vara överskuldsatt."

　

Ändå är det just det hennes jobb går ut på. Att slå på dem som redan ligger. Att fälla dem som redan fallit. Att dränka de som redan drunknat. Att skjuta de redan skjutna, hänga de som redan hänger att... ja, ni fattar.
Men jag fattar ingenting.

Förutom Ljuramannen bloggar åtta människor och en häst (!) om liknande saker idag:

http://blogg.aftonbladet.se/18750
http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://superskuldsatt.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://metrobloggen.se/villerider
http://affesblogg.blogspot.com/
http://systemsnyltarna.blogspot.com/

http://dwights13.blogspot.com/
http://fonzie.bloggspace.se

Nätverket för överskuldsatta, Fattiga-Riddare, har iordningsställt en separat del av forumet för att möjliggöra fortsatta diskussioner. Den delen av forumet är helt öppet, man kan skriva som gäst och behöver inte registrera sig överhuvudtaget. Vi hoppas du vill fortsätta diskutera frågan där. Länk till Fattiga Riddares forumdel bloggkommentarer.

Ja, så lyder rubriken på en insändare i dagens lokalpravda. Och hade den skrivits av en hederlig medborgare som tycker om ordning och reda hade jag inte sagt någonting, för till skillnad från bloggkollegan Dwight tycker Ljuramannen om yttrandefrihet. Men nu råkar den vara skriven av den moderate riksdagsvinnan Katarina Brännström.

En riksdagsman/kvinna tjänar 55 000 kr i månaden plus en hel del tillägg. Då vill man naturligtvis att de gör skäl för lönen och det har ju Katarina Brännström uppenbarligen gjort. Hon har t o m skrivit en motion i ämnet nedskräpning tillsammans med partikollegan Ann-Charlotte Hammar Johnsson. Den kan ni få slippa, men insändaren tycker jag att vi tar i sin helhet, håll i hatten, här kommer den:

"Att medvetet eller av slarv skräpa ner utomhus är ett brott som ger böter eller fängelse upp till ett år. I dag ligger det därmed på det allmänna rättsväsendet att lagföra personer som gjort sig skyldiga till miljölagbrott. En dyr process som tyvärr sällan ger resultat.

Alltså även jag, trots att min utrikespolitiska sfär slutar på Netto. Där träffar jag mer utlandsfödda än på Ica, så jag brukar gå dit för att bilda mig en uppfattning. Jag tror att alla utrikesfödda är lika fattiga som jag, eftersom dom handlar där. Jag är också utlandsfödd, liksom Jan Guillou. Men Guillou har skrivit att han inte gillar hemspråksundervisning, därför har det gått så bra för honom. Jag tror honom. Det är bara för att han inte hade ett par extra timmar franska utanför skoltid som han blev den han blev. Nu har han råd att handla på Ica.

Men var Jan Guillou en rysk spion? Det har jag ingen som helst aning om. Det tror jag inte att så många sakkunniga har heller. Men att han blev förvånad när Expressen visade upp en Säporapport för honom där det framgick att hans gamle kompis hade förrått honom säger en hel del om Guillou som undersökande journalist. Finns det någon i hela Sverige som har skrivit mer om Säpo än Guillou? Hur mycket han egentligen vet, eller hur mycket han hittar på, det kan jag inte heller svara på, men att han inte ens orkar  ta reda på vad som skrivs om honom själv är väl konstigt. 

Och vad skulle ryssen med en sån rapportör till?