Ljuramannen

Förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro

Inte vet jag om Kronofogden eller Försäkringskassan läser Fader Vår,
men om de gör det, så lever de inte som de lär.

Ordet skuld kan betyda mycket. Jag har skulder, alltså är jag skyldig.
Men i grund och botten känner jag mig inte ett dugg skyldig. Jag känner
ingen skuld till min skuld. Byråkraterna på Försäkringskassan som från
början har orsakat mitt helvete borde däremot skämmas, gå med en klump i
halsen, be om försoning för att de har sårat min själ och ställa sig i
skamvrån med en dumstrut. Men det har de inte vett till. Dessa
samvetslösa människor kan inte känna empati, de saknar helt ord
för rättvisa, därför kan de utan minsta känsla av skuld förstöra
livet för hundratusentals människor.

Är det då någon skillnad på att ha skulder och att känna skuld?
Vi kan ju kolla vad t ex Nationalencyklopedin säger om dessa begrepp:

"skuld, ett åtagande att betala eller på annat sätt fullgöra en
ekonomisk förpliktelse till någon."

"skuldkänslor, plågsamma tankar och känsloupplevelser knutna till
personens uppfattning av att ha handlat orätt. Skuldkänslor är knutna
till den kontrollfunktion som kallas samvetet. Olika individer har olika
stark samvetsfunktion och därmed olika stor förmåga att uppleva
skuldkänslor."

Nu blev det genast svårare. "ett åtagande att fullgöra en ekonomisk
förpliktelse..." Jag har inte åtagit mig att fullgöra någon ekonomisk
förpliktelse till någon. Författarna av NE vet nog inte om att man i detta land ålägger förpliktelser, inte åtar.

Jag har hela tiden varit beredd att sörja för mina barn så gott jag kan, men inte till det priset Försäkringskassan kräver, hade jag gjort det hade jag svultit ihjäl vilket i och för sig hade varit samhällsekonomiskt försvarbart.

Vi går vidare till avdelningen skuldkänslor: "plågsamma tankar och
känsloupplevelser knutna till personens uppfattning av att ha handlat
orätt."

Men jag har ju bara handlat efter bästa förmåga. Däremot kan jag ha
fruktansvärt plågsamma tankar och känsloupplevelser, om nu mordplaner
räknas till den kategorin. Men då handlar det om att det omgivande
systemet handlar orätt, inte jag. Samvetsfunktionen tycker jag att jag
har i behåll, vilket däremot kan ifrågasättas hos de som sätter folk i
skuld, inte hos dem som utan egen förskyllan har skulder.

Alltså vem bär skulden till skulden, den skuldsatte eller den som
sätter folk i skuld? Vem är den skyldige? Är det den som bär skulden
eller den som bär skuldkänslan?

Jag tror att språket har satt sina spår i folks medvetande vilket gör
att folk känner sig skyldigare än de förtjänar. Varför skulle det annars
var så tyst om 400 000 själar? Varför reser sig inte en halv miljon förtryckta människor och skriker VI HAR FÅTT NOG! Svaret måste vara skuldkänsla, skam, förnedring...

Att ha skulder behöver inte betyda att man är skyldig. Dock är det i vår kultur väldigt skuldbelagt att vara fattig. Ingen vill stoltsera med sin skuld, än mindre med att vara skuldsatt. Att vara oskuld är idealet.

För min egen del har jag inte så mycket att välja emellan. Skuldberget växer, dock ej mina skuldkänslor. Dem överlåter jag till de skyldiga, Kronofogden och hans lakejer, dvs de som tjänar på mina skulder. Eller snarare tror sig tjäna...

Även följande bloggar rör sig i samma marker idag, oavsett om de är eller känner sig skyldiga:

http://blogg.aftonbladet.se/18750
http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://superskuldsatt.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://metrobloggen.se/villerider
http://affesblogg.blogspot.com/
http://systemsnyltarna.blogspot.com/

http://dwights13.blogspot.com/
http://fonzie.bloggspace.se


Diskutera gärna vidare hos Fattiga-Riddare, forumdelen för bloggkommentarer.

Läs även andra bloggares åsikter om skuld, skuldbeläggande, skam, Kronofogden