Ljuramannen

...han var dessutom dum i huvvet.

 

Idag är det bloggonsdag. Dagens tema skulle vara jul på obestånd. Det nämnde jag i förbigående redan förra veckan och har inte så mycket mer att tillägga. Finns det inga pengar så finns det inte, oavsett om det är jul eller inte. Att älta i dåligt samvete och självömkan inför denna glädjens högtid gör ju ingen glad, oavsett om det är ditt, mitt eller samhällets fel. Nu ska vi förenas i frid och samförstånd, Försäkringskassans kontor kan jag ta hand om efter nyår, om jag får handgranaten jag önskar mig i julklapp. Innan dess får jag skriva om något annat som hör julen till.

 

Jag skriver om Staffan i stallet istället, honom har jag aldrig avhandlat på min blogg. Över huvudtaget tycker jag att det skrivs alldeles för lite om Staffan Stalledräng i juletid, tomtar och lucior och jesusbarn (nåja, det var väl länge sen det med...) skrivs det till leda om men inte stackars Staffan.

 

Om Staffan vet man att han blev helgonförklarad, Sankt Stefan, Stefanus, Stefanos... kär dräng har många namn. Låtom oss för enkelhetens skull här kalla honom för Staffan.

 

Jag tror att det vilar någon sorts förbannelse över alla helgon, förutom att dom för det mesta dör en för tidig död, brukar det vara nåt fel på dom. En erkänd svensk, nu både levande och verksam hjärnkirurg Jan Hillman, har tillsammans med kollegor undersökt Heliga Birgittas hjärnrester. Han tror att hon hade en hjärntumör som orsakade epilepsi, som i sin tur orsakade hallucinationer. Att epilepsi orsakar hallucinationer kan Ljuramannen skriva under på, eftersom samme Hillman faktiskt opererade hans fru för en liknande hjärntumör. Vad Staffan led av vet man inte, men riktigt klok kan han inte ha varit. Inte heller vet man i dagsläget om Ljuramannens fru kommer att helgonförklaras. Förmodligen inte, eftersom hon i dagsläget beter sig relativt lugnt och sansat.

 

Staffan var som i visan, en av kung Herodes stalldrängar. Han sägs ha varit den förste som såg Betlehemsstjärnan. Istället för att behålla hemligheten för sig själv, sprang han raka vägen till Kung Herodes, the big boss, och talade om det. Jävla idiot! Men såna är dom, drängarna. Lojala, dumma, ifrågasätter ingenting. Och vad gjorde Herodes? Stenade honom till döds förstås! För är det något överheten inte tål höra så är det sanningen. Och det är nästan att man tycker att det var rätt åt Staffan Stolledräng. Inte för att jag försvarar stening av andra än höga byråkrater och inkasserare av skilda slag, men nån sorts vett och klasskänsla kan man väl förvänta sig av en redan hunsad arbetare. För tänk om Jesus utan en massa ståhej av herodesar, änglakörer, vise män och annan mediacirkus, hade fått födas i lugn och ro och sedan i all stillhet fått organisera sina trupper för en schysstare värld hade han kanske också fått slippa bli korsfäst. Där tror jag att Lenin och grabbarna något senare hade fattat galoppen med lagom men inte för mycket uppmärksamhet. Jag tror även att evangelisterna på grund av Staffans klåperier fick en hel del bekymmer och var tvungna att försköna sanningen lite här och där. I egenskap av den tidens internet kan man nog se på de fyra evangelierna som på Wikipedia, bör läsas med stor skepsis.

 

”Staffan var en stalledräng, vi tackom nu så gärna” sjunger våra stjärngossar med dumstrut på huvudet. Tackom? För vadå om? Att den där jävla Staffan gick och skvallrade som värsta sortens goltupp på härbärget som försöker få sig en klunk Rosita som han hoppas ska bli kvar i tumultet när en annan hemlös blir avvisad? På köpet mördade Herodes alla gossebarn i hela mellanöstern för att denne Jesus förhoppningsvis också skulle stryka med. Ska vi tacka den jäveln för att ha orsakat ett massmord på barn av ren dumhet?

 

Denne Staffan var klart jämförbar med en knekt som springer och knackar dörr åt Unicol. Vad får han för det? En skitlön, spottloskor i ansiktet och folkets förbannelse. Det är ingen som tackar honom för det. Men lika lojal och korkad längtar han efter helgonförklaring och att skolbarn i dumstrutar ska sjunga sånger till hans ära.

 

Den 26 december brukar man även fira som Staffansdagen. Tänkte införa en ny tradition i år, med både nya och historiska inslag. Att varje år på annandag jul åka och stena en delgivningsman.

 

 

Det var ungefär så långt från ämnet det gick att komma denna onsdag. Skulle ni nu vilja läsa om obestånd i signad juletid, kan ni ju alltid se efter vad följande onsdagsbloggare har att säga.

http://blogg.aftonbladet.se/18750
http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://superskuldsatt.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://metrobloggen.se/villerider
http://affesblogg.blogspot.com/
http://systemsnyltarna.blogspot.com/

http://dwights13.blogspot.com/
http://fonzie.bloggspace.se

Diskutera även vidare hos Fattiga-Riddare, forumdelen för bloggkommentarer.

Under eftermiddagen anslöt sig ytterligare en bloggare till gemenskapen, Välkommen!

http://www.inspirera-inspirera.blogspot.com/


Läs även andra bloggares åsikter om obestånd, jul, Staffan Stalledräng, helgon, stening, delgivningsmän


Dela