Ljuramannen

När jag gick i skolan läste vi om primitiva kulturer i så kallade u-länder. Vi fick bland annat veta att familjerna i dessa länder oftast var mycket större än hos oss. Man såg det som en trygghet att ha många barn som skulle ta hand om föräldrarna när de blev gamla. Detta behövde man inte i Sverige eftersom vi hade en grundtrygghet i den välfärd vi omgärdades av.

Som ni förstår var det väldigt länge sedan som Ljuramannen gick i skolan, under neandertalsepoken. Då regerade socialdemokraterna, som då fortfarande var ett arbetarparti och stod för en ideologi som de kallade för samma sak som sitt parti. Varför de fortfarande heter Socialdemokraterna har jag ingen aning om, men jag antar att det har något med ett inkört varumärke att göra, ungefär som att Wasa knäckebröd vill vara svenskt trots att det ägs av italienare efter att ha varit schweitziskt i några år först. Dock består brödet fortfafrande av säd. Vad socialdemokratin består av vet jag inte, men inte är det säd i alla fall.

Men detta med att ha många barn, det har blivit mer och mer nödvändigt även i vårt land. För min del hjälper de mig att överleva trots att jag ännu inte är lastgammal min erfarenhet till trots. Barn utan betalningsanmärkningar är det bästa man kan ha. En kan man skriva över bilen på, en annan står för telefonen, en tredje har lånet om teven och datorn och den fjärde har hand om hyreskontraktet. Under tiden försöker jag uppfostra dem till så laglydiga medborgare det går så inte de i sin tur samlar på sig en massa betalningsanmärkningar. Till döttrarna ger jag rådet att de helst bör skaffa så många barn som det går för att trygga sitt eget och sina bröders uppehälle. Sönerna däremot avråder jag från att föröka sig och säger "vill ni ha det som er far?" Generna tycker jag att flickorna får föra vidare och därmed lura pojkstackare från andra familjer som jag fullkomligt skiter i så fort de har givit oss sin säd. (...värst vad jag tjatar om säd idag...) Repressalierna vad både heder och underhåll beträffar borde de ha tänkt på innan de gav sig på MIN dotter...

Nu skulle naturligtvis aldrig jag skuldbelägga en främmande pojkstackare som av ren godhet via Försäkringkassor och domstolar erbjuder min dotter en massa bidrag, tvärtom, han får gärna komma hem när han än önskar och träffa sin avkomma, men nån jävla arvssynd får jag väl ändå föra vidare, dock helst inte till mina egna söner, men eftersom detta samhälle så gärna belägger en utvald del av sina medborgare med kollektiv skuld, får väl jag också dra mitt strå till stacken. Kan man inte slå uppåt, får man väl ta seden dit man kommer, dvs till jorden, och slå på en som redan ligger på en lika hård spånmadrass som en själv.

Egentligen skulle man kanske börja slå uppåt istället men det verkar inte riktigt vara på modet. Och vem vill vara omodern?

Men så det blev! Från början var det tänkt att den här skriften skulle handla om betalningsanmärkningar och visst berörde några rader ämnet. Men som sagt, nu blev det som det blev. Skulle ni vilja syna om någon annan kanske kan skriva något mer upplysande om ämnet betalningsanmärkning, kan ni ju titta på följande bloggar:

http://dwights13.blogspot.com/
http://fonzie.bloggspace.se

Diskutera gärna vidare hos Fattiga-Riddare, forumdelen för bloggkommentarer.