Ljuramannen

Helena Rivière trodde jag var en av moderaternas mer osynliga marionetter i den mer fascistoida falangen som då och då kunde bemöda sig med ett spydigt brev till någon av regeringens undersåtar för att sedan glömma bort vederbörande. Därför känner jag mig extra stolt idag, då hon i verkar ha blivit något av "dagens snackis" som ungdomarna säger. När hon med den lika sorgliga figuren Gunnar Axén i gårdagens debattartikel i Aftonbladet skuldbelägger en sjukskriven trebarnsmamma visar hon med all tydlighet att Moderaterna antingen tror att väljarna verkligen är masochister eller att de har tappat förståndet totalt. När man ett valår åter går ut med budskapet att de svaga (folk med skitjobb) får det bättre på bekostnad av de ännu svagare (de som inte har jobb alls), har man nog missbedömt en hel del. Mona Sahlins väska är inte  lika gångbar som Perssons herrgård. Min övertygelse är att man inte valde borgarna till makten, man valde bort Göran Perssons herrgård och taskiga attityd.

Att varken Axén eller Sköna Helena vill förstå hur Försäkringskassan och systemet drabbar folk ur de lägre stånden behöver jag väl ens kommentera, det gör deras artikel så bra ändå. Eller brevet jag själv fick av Rivière, ett svar på en lång och utförlig förklaring som hon sopar undan med några rader. Att få över 50 000 i månaden plus folkets förtroende för att äga denna insikt är avundsvärt! Jag har visat den förr men vi tar den en gång till, det är idag som det finns mediavärde i det! Tänk, Ljuramannen har brevväxlat med en kändis! Inte ens Charlotte Perellis hårlock i plånboken skulle slå det! Here it comes, favorit i repris:

"Enda chansen för dig att komma ur skulderna är väl just att du jobbar allt vad du kan och att Kronofogden tar allt över existensminimum tills du är fri.

Jag förstår att det är tufft, men du har ju rätt till ett grundavdrag på 100 000 kronor i relation till Försäkringskassan?

Dessutom kan ju skulden diskuteras med Försäkringskassan om det finns synnerliga skäl."


Kära Sköna Helena! Nu när vi är nästan kompisar, skulle inte du kunna följa med mig till Försäkringskassan och diskutera de synnerliga skälen med dem? Eller du kanske kan ringa till dem? De kanske inte lägger luren i örat på dig på samma sätt som på mig, speciellt nu, när du har skrivit en sån fin artikel till deras ära!


Vänliga hälsningar
Din tillgivne
Ljuraman

Läs även andra bloggares åsikter om Helena Rivière, Gunnar Axén, Aftonbladet, Försäkringskassan

 Dela